2010: Mer skägg, mindre bröst. 2011: Ja till livet

Hur sammanfattar man 2010? Var ska man börja, liksom? Det blev inte bara det bästa året i mitt liv hittills, utan förmodligen det år som det hänt mest saker i mitt liv.

2010 inleddes med en dunderförkylning, och avslutas på samma sätt. Däremellan har jag hunnit med:

Immanuel i profil

Januari 2010

Att odla skägg, och ungefär i samma veva börja passera som kille.

Att avsluta min kontakt med psykiatrin, efter att ha varit patient i olika sammanhang i åtta år. Jag är alltså psykiskt frisk, även om jag har tre av mina diagnoser (Aspergers syndrom, ADHD och transsexualism) och två mediciner (Concerta och Nebido) kvar.

Att åka på Peace & Love och uppleva The Arks magi; ett bevis för att jag är praktiskt taget frisk från min sociala fobi.

Att rasa mot tvångssteriliseringar på DNs framsida och virvla runt på Pride en hel vecka. Det var bara en enda dag (av fem) som jag faktiskt betalade in mig som besökare på Pride House: Övriga dagar var jag där som arrangör eller som deltagare i något panelsamtal som någon annan anordnat. Dessutom hängde jag i parken två kvällar, som volontär i KIMs tält.

Att bli utförsäkrad – och få ett nytt jobb, som föreläsare för Andet.

Att få bröstkorgsrekonstruktionen gjord i september, för att sedan överanstränga armarna i min naiva tilltro till min kroppsliga styrka, få infektion och nekros i såren, äntligen få vettig eftervård, och så till sist börja återhämta mig.

Att fylla 30, bara fyra dagar efter operationen.

Att börja resa runt och föreläsa, när jag väl börjat må bättre. Lidköping, Skövde, Sundbyberg, Köping, Örebro, Flen, Vadstena, Norrköping, Borås, Göteborg och Alingsås har jag hunnit med i höst. För fyra år sedan gick jag knappt utanför dörren.

Att bli kallad till Socialstyrelsens rättsliga råd och få den juridiska könskorrigeringen beviljad – på villkoret att jag blir steriliserad först.

Att gång på gång bli rättkönad av folk jag inte känner. Till detta räknar jag att till exempel förutsättas bry mig om sport, förväntas vara intresserad av tjejer, inte längre bli kallad manshatare – men framförallt att ofta få förtur och mer uppmärksamhet i olika sociala sammanhang, och att få nästan överdrivet mycket tacksamhet när jag gör saker jag trodde var självklara (som att hjälpa till att lyfta upp en barnvagn på bussen), men som kanske inte förväntas av killar i samma utsträckning som av tjejer.

Med andra ord: Förlåt att jag inte har bloggat tio inlägg om dagen i år. Jag har haft ganska fullt upp med att leva – men jag tänker inte sluta med någondera. Mitt nyårslöfte för 2011 är att lära mig att säga ja till livet: Inte som någon högerextrem pro-life-rörelse, alltså, utan snarare tvärtom. Jag lovar att ta vara på livet bättre. Efter 30 års krigande har jag äntligen slutit fred med min kropp, så jag har alla möjligheter i världen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Föreläsningar, Immanuel i media, Kirurgi, Könsidentitet, Kroppstankar, NPF, Personligt, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

11 Responses to 2010: Mer skägg, mindre bröst. 2011: Ja till livet

  1. Ister says:

    Jag blir så glad när jag läser att du har ändat det 30-åriga kriget! Jag önskar dig ett riktigt gott 2011 och hoppas att det blir ett bra år för dig.
    Det är du värd efter alla års kamp mot inre och yttre demoner – ja till Livet, ditt alldeles fantastiska egensinnliga (sic!) liv.

  2. Tack! Detsamma! Vet att 2010 har varit… ja, vad jag än skulle använda för ord vore det en underdrift, för dig. Men 2o11 måste ju bli bättre. På något sätt.

  3. Nisso says:

    Du haft haft ett händelserikt år. Det går åt rätt håll och jag hoppas att det fortsätter åt samma håll. Tack för att du skriver din blogg (det uppskattar jag verkligen) , ha ett bra 2011!

  4. Maldita says:

    Gott nytt år, du har hjälpt mig att hitta vägen till mig själv. Nån gång i vår, år 2011, kommer jag kanske att få gå på utredning. För eventuell transsexualism. Tack vare dig och goda vänner så gör jag faktiskt det. Tack för allt, tack för ett år av att läsa en rolig, spännande, tänkvärd, upprörande (tvångssteriliseringarna, etc), upplysande och allmänt awesome blogg!

    Utan dig, utan mina vänner, så hade jag varit fast i det futila försöket att få stuva undan mina transtankar nånstans där de inte stör (pinsam garderobsförnekelse), och till sist hade jag exploderat och antagligen upphört existera som annat än maskföda. Ja, faktiskt.

  5. LeoH says:

    En härlig livsvilja! Ett gott 2011 och mängder av år till önskar jag dig!

  6. Maldita: Jag blir glad av att få höra det. Hoppas verkligen att det går bra för dig! Ska hålla tummarna.

  7. kerstin says:

    vilket år och vilken resa. Gott Nytt 2011!
    // k

  8. Lie says:

    Hej!

    Hittade nyss till din blogg och det är verkligen intressant att följa din förändring! Finns det någon info du skrivet “från början” hur du visste, hur du berättade och hur du såg ut som kvinna?
    Fortsätt skriv, fortsätt vara du!
    Kram Nathalie

  9. Pingback: Tips på nyårslöften för dig som inte vet om du orkar ett år till | trollhare

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *