Kan autism bota fördomar?

Klockan 22 börjar ett program som jag inte tänker se; i alla fall inte ikväll. Jag kan rasa mot det i förväg istället. Eller i alla fall: Jag kan rasa mot vissa åsikter som jag starkt misstänker kommer att lyftas fram. Debatt ikväll tar nämligen upp frågan “Kan kosten bota autism?”

Jag kommer kanske att se det någon dag framöver, men ikväll kommer jag att däcka tidigt. I tio dagar har jag varit på resande fot, och föreläst om hur autismbrist kan vara ett handikapp, och om varför min Asperger är det bästa jag har. Sex föreläsningar i lika många städer – och någonstans på vägen har jag plockat upp något virus eller någon bakterie, som bosatt sig i min hals.

Jag är sjuk, det är därför jag inte kommer att se programmet när det sänds första gången. Alldeles strax ska jag bädda ner mig i sängen på vandrarhemmet och självömka lite – trots att jag för bara några timmar sedan sa att “det är inte synd om mig”. För det är inte synd om mig för att jag har Asperger, lika lite som det gör mig sjuk. Manfluensa däremot, det är en annan sak. Då snackar vi lidande.

Jag är inte sjuk för att jag har Asperger. Det är som att säga att Windows och Mac är datorvirus, och inte operativsystem. Det som däremot är skadligt är att missa frågan: “Varför verkar det vara viktigare att hitta ett botemedel mot autism, än det är att hitta ett botemedel mot neuronormativitet*?”

***

*) Neuronormativitet=Att förutsätta att alla man möter är neurotyper.

**) Neurotyp=person som INTE har Asperger, autism, ADHD, Tourette etc.

PS: Om du vill rasa mot att jag rasar mot ett program jag inte sett, så tänk på att jag aldrig någonsin kan uttrycka mig ironiskt. Vi aspergare förstår inte ironi, som du säkert vet. Det är lika sant som att jag heter Rain Man, kan telefonkatalogen utantill, byggde min första dator som sexåring, är medlem i Mensa, jobbar på Google i smyg men är officiellt inskriven på daglig verksamhet för att klistra kartonger utan ersättning i sann LSS-anda, minns tusen decimaler till pi men kan inte räkna ut varför folk grimaserar varje gång jag bevisar det…

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , ,

This entry was posted in Funkis, Kultur och media, NPF, NPF i media, NPF-forskning, NPF-hantering and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

22 Responses to Kan autism bota fördomar?

  1. MiaM says:

    Men windows är ju som ett virus… 🙂

  2. pl says:

    Kost kan nog bota autism:

    Autisten kan fås att interagera genom gemensamma måltider, gemensam matlagning, matlisteplanering, …

    *hm* Varför misstänker jag att programmet (som jag varken läst “sammanfattningen” om, eller sett) inte handlar om något av de saker jag nämnde?

    ;-Þ

  3. danielgiertz says:

    Till MiaM: Tekniskt sett är Wondows en bugg, inte ett virus, enligt http://www.annoyances.org/exec/show/article09-115

  4. Smulgubbe says:

    Touché!

    Slutklämmen, jag skrattar ihjäl mig. Dog på riktigt såklart men det trodde du väl?

  5. Varje gång jag läser din blogg blir jag lite gladare och lite klokare. Tack för det!

  6. Pl: Ja, precis. Aningen mer seriöst: Klart att OM man är tex. laktosintolerant och slutar äta mjölk, så kanske man inte längre sitter på toa hälften av dygnets timmar, och därmed har man mer tid att öva upp sina sociala färdigheter.

    Smulgubbe och AC: Tackar 🙂

  7. Maldita says:

    Vilket roligt inlägg, du har schvung med orden eller vad det heter (det är morgon nu, har inte druckit kaffet, är kanske lite virrig just därför).

    Jag vill inte bli botad, jag vill bli respekterad för den jag är. Jag är ju lite kufisk av mig och har en hel del egenheter, men det har jag lärt mig att leva med.

  8. Anna R says:

    Jag förstår din poäng att man ska acceptera människor för vad de är, MEN som mamma till en pojke på sex år vars autism hindrar honom från rätt mycket i världen, bla från att berätta speciellt mycket om vad han tänker och känner (även om han gör vad han kan och är en alldeles underbar liten människa på sitt sätt) så skulle jag bli överlycklig om hans autism kunde “botas”.
    Många med autism är hindrade från att leva ett självständigt liv, inte menar du väl att det är en dålig ide om man kunde hjälpa dem till det?
    Sen är det en annan sak att jag inte riktigt tror på dieterna som botemedel.

  9. svalin says:

    jag kan förstå att det är jobbigt att ha barn med autism ock liknande när man ser att ungen har det svårt. Att försöka bota det ser jag inte som någon bra ide dock. Oftast är det omvärlden det är fel på också som inte låter folk passa in eller vara med. Dessutom har autism och asperger gett stora gåvor till mänskligheten i form av genier.

  10. Anna R says:

    Svalin,
    men VARFÖR, jag fattar inte hur det kan vara dåligt att försöka bli av med något som hindrar en? Med det resonemanget borde man ju inte göra t.ex. ABA eller någon av de andra terapiformerna som finns för att hjälpa människor med autism att klara av sin vardag?

    Och det här med att autism skulle medföra genialitet är bullshit. Visst jag kan gå med på att det finns människor med aspberger eller högfungerande autism som på sätt och viss har nytta av sin neuroavvikelse så tillvida att hen kan koncentrera sig på ett visst område och därmed bli enormt duktiga, men det är ett fåtal, de är undantagen precis som genier är undantag i normalpopulationen.

    De jag pratar om är de som har ett funktionshinder som faktiskt hindrar dem från att klara sig på egen hand. HUR kan det vara något dåligt om det fanns en bot som hjälpte dem? Är det lika fel att ge medicin till personer med ADHD så de kan koncentrera sig? Eller att operera någon så att hen kan gå igen? Att ge hörselinplantat till döva?

    Jag är inte ute efter att de som avviker ska “korrigeras” för att passa in utan att de ska få hjälpa till att klara sig bättre, att de inte ska vara beroende av andras välvilja för att “få vara med”.

    Och det handlar inte om att jag tycker min son är jobbig och att det är en sorg att se sitt barn vara förhindrad mycket andra tar för självklart. Den springande punktenär att han ska få möjlighet att växa upp till en självständig människa som inte är beroende av oss eller samhällets välvilja för sin existens.

  11. MiaM says:

    Jag är delad i den här frågan, och tycker ungefär att man borde forska mer.

    Det viktiga är dock att man inser att man botar inte autism utan att man ändrar symptom.

    I debatten pratades det mycket om att “kramas”. Alltså om man vill kramas så är det väl en bättre idé att skaffa en katt eller hund istället för att skaffa barn?

  12. svalin says:

    Bota betyder att symtomen ska försvinna helt, att gå i terapi däremot betyder att symtomen förbättras inte försvinner. Jag antart attd et är det du menar Anna R.

  13. Anna R says:

    Jag är absolut med på skillnaden bota resp lindra symptom och tänker att det vore märkligt att vara emot det ena och för det andra.

    Min son har autism men han ÄR inte sitt funktionshinder mer än en synskadad person bara är sitt. Om han var synskadad skulle jag tycka det var fantastiskt om han kunde få möjlighet att se, annars att han fick lära sig hantera olika hjälpmedel för synskadade. Pss med autism, gick det att bota vore det fantastiskt, annars är det ju lindra symptom som gäller. Och än har jag inte sett något som botar.

    Re kramarna så är det nog mest en symbol för den frustration många känner av att avvisas av sitt barn. Själv är jag lycklig nog att ha en mycket kärleksfull son (eller två faktiskt, jag har en normalstörd också) men vet många som verkligen lider av detta.
    Ska verkligen försöka se programet också, ni har gjort mig mkt nyfiken…

  14. Mib says:

    Hahaha, vilket härligt inlägg i din blogg!

  15. Savox says:

    Windows Vista är ett skällsord i min bekantskapskrets. Den tror den vet vad du vill innan du själv kommit på tanken, hänger sig för jämnan och bråkar med i stort sett ALLA program jag försöker installera. Planerar därför att byta ut min dator innan årsskiftet, men då kommer modellen ändå att vara ca 3,5 år gammal…

  16. Savox says:

    Har nu läst deras bok “Kärnfrisk familj” och upptäckt att vad föräldrarna INTE berättar är att den autistiske sonen föddes med Catch-22-syndrom (22q11-deletionssyndrom), en kromosomavvikelse som ger bl.a. gomspalt (har han), svaga muskler (har han också), mindre hjärna, autism, psykisk utvecklingsstörning (verkar han däremot inte ha) och senare i livet ofta även schizofreni och andra psykoser.

    http://www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/22q11-deletionssyndromet

    Vad de inte heller berättar i media, men som står i boken, är att pojken under flera år har fått träna enligt den s.k. DOMAN-metoden som tydligen även används för att rehabilitera barn med förvärvade hjärnskador och dessutom har fått hjälp av både specialpedagoger och sjukgymnaster!

    Något helt annat som jag reagerade på var också det mamman (Ninka) säger om att hon hade gått över till att låta sin man bestämma nästan allt hemma och tar som exempel att när de är ute och åker bil så är det han som styr – “precis som det ska vara”. Och så ställer hon den retoriska frågan “Finns det något osexigare än en man som blint lyder sin kvinna?”

    Slutligen rekommenderar hon kvinnor att göra ett experiment – att låta sin man bestämma ALLT i en vecka! Om vi för en stund bortser från bokens totala osynliggörande av ickeheterosexuella och drar resonemanget till sin spets: ska han även ha ensamrätt på att bestämma när, hur och med vilket skydd de ska ha sex? Och får hon då säga nej? Om så är fallet så förespråkar de ju i boken att man som man ska ägna sig åt något som balanserar på gränsen till sexuella övergrepp för att få en mer harmonisk relation och mer glöd i sexlivet!

    Deras faiblesse för sockerpiller (homeopatika) och diverse tarmrensningskurer får väl anses som en bisak i sammanhanget…

  17. Jag såg ju inte programmet, och har inte läst boken, men det du berättar ger ju en viss annan bild som påminner om i stort sett alla andra berättelser jag hört om “botade” barn. I alla berättelserna har de stora problemen egentligen inte verkat handla om autism, utan t.ex. epilepsi. Och visst, de förekommer ofta ihop. Men om man kallar det för att bota autism för att epilepsin blir bättre, så är man fel ute…

  18. Savox says:

    Det knäppa är att de tycker att man ska ersätta “onaturlig” mat (socker, komjölk, gluten etc.) med ÄNNU mer konstlade produkter. Sockret byts mot xylitol (överdriven konsumtion kan ha laxerande effekt) och komjölken mot soja- eller rismjölk (vars ingredienslistor ofta är veritabla E-nummerparader, och iaf Rice Dream och Alpro Soya som de rekommenderarär sockrade)…

    Dessutom påstår de att folk som har amalgamplomber ofta får diagnosen autism eller inlärningssvårigheter när de i själva verket skulle vara kvicksilverförgiftade. Även om de inte säger något om kelering så har den uppfattningen faktiskt tagit död på ett antal barn med autism.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Chelation_therapy

    http://whatstheharm.net/chelationtherapy.html
    http://whatstheharm.net/metaltoxicityfear.html

    http://www.hc-sc.gc.ca/ewh-semt/pubs/contaminants/mercur/q28-q34-eng.php

  19. MiaM says:

    Ursäkta att jag glider från ämnet (jag har inte letat men antar att det inte finns en speciell bloggpostning vars syfte är att ge kommentarer som egentligen är “teknisk felanmälan”), men:

    Jag har kryssat i att få mail varje gång det kommer fler kommentarer på något jag kommenterat. Mailen verkar vara en gnutta felaktiga!

    Jag fick just ett mail där det står såhär:

    Savox commented on: Kan autism bota fördomar?.

    Comment URL: (http://trollhare.wordpress.com/2011/01/27/kan-autism-bota-fordomar)
    Post URL: (http://trollhare.wordpress.com/2011/01/27/kan-autism-bota-fordomar#comment-54440)

    Notera att “Post” och “Comment” är växlade! Eller tänker jag spegelvänt? Nog borde “Comment URL” gå till kommentaren medan “Post URL” gå till själva bloggpostningen?

    Är det här nåt som anpassas enligt nån mall eller liknande av varje wordpress.com-bloggare eller är det bara ett fel som finns överallt och ingen gör nåt åt?

    Dages oviktigaste gnäll härmed framfört 🙂

  20. Savox: Jag fascineras alltid av människors konstruktioner av begreppet “naturligt”. Själv vet jag att jag mår betydligt bättre på sojaprodukter än på komjölk (utöver de rent etiska aspekterna av djurutnyttjande). Men vad jag vet är iaf RiceDream osötad? (jag äter mest havremejeriprodukter, inte så mycket soja).

    Personligen vet jag att min mage inte tål komjölksprodukter så bra (varken allergi eller laktosintolerans), men det har inget att göra med ‘hur autistisk jag är’. Jag blir inte mer autistisk för att jag sitter dubbelvikt med magknip om jag äter komjölksost, liksom 😉

    Mia: Hm. Jag ska kolla upp det. Bra att du säger till! 🙂

  21. Savox says:

    Föredrar ändå sojamjölk framför laktosfri komjölk (yes, jag saknar laktosresistens), det smakar bättre. Tillsatsen av laktasenzym kan ge en skämd smak, ibland knappt märkbar (Valio 3%) och ibland rent vidrig (Milko 1,5%). Jag har också slutat laga mat med grädde på grund av att kokning får grädden att smaka som ett pappersbruk luktar… 🙁

    Ändå märker jag att maten smakar bättre och att jag känner mig överlag piggare när jag har slutat med Kött&Grillkrydda (glutamater), bytte finsalt (klumpförebyggande ferrocyanater, misstänker att dessa kan störa både resultat och smak när man bakar bröd och lagar mat) mot havssalt och någon annan olja än extra virgin olivolja kommer numera inte över min tröskel. Men jag har tack och lov inte blivit mindre dödsföraktande av det. 😉

  22. Glutamat ger mig migrän, dagen efter. Räcker med en näve vinägerchips så får jag igen senare… Jag tror att folk kan reagera olika starkt på olika saker och så, inget konstigt i det. Men just argumentet “naturligt” är det mest konstruerade jag vet…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *