Lesbisk eller läs-bisk: skillnaden mellan liv och död i Uganda och Storbritannien?

I ett land där det är olagligt att “utöva” samkönade relationer och bryta mot könsnormer, och där det är straffbart att inte ange om man misstänker att någon i ens närhet är HBT-person, i ett land där en människa bara någon dag tidigare blev mördad för att ha varit HBT-aktivist – i det landet anser brittiska myndigheter att det går att leva som ickeheterosexuell.

Man ville skicka Brenda Namigadde tillbaka till Uganda, men protester lyckades stoppa avvisningen i sista stund. När hon redan satt på planet i fredags, så blåstes avvisningen av och hon skickades ännu en gång till den ökända flyktingförläggningen Yarl’s Wood. Men nu avslöjas att domaren bakom avvisningsbeslutet ifrågasatt Brendas homosexualitet:

“I find that the Appellant was not and is not, on the evidence before me, a lesbian…

The Appellant claims to have freedom to live a life unconstrained and without prejudice. l find the information as to how she has done so over the lengthy period she has been in the United Kingdom singularly lacking in detail or coherence. The Appellant appears to have taken no interest in forms of media by magazines, books or other information relating to her sexual orientation. Whilst there is no requirement to do so it does seem strange, if she is exercising the real sense of freedom she claims, that she does not do so.”

Alltså: Eftersom Brenda haft möjlighet att läsa lesbiska tidningar sedan hon kom till Storbritannien, men ändå inte gjort det, så är hennes ickeheterosexualitet möjlig att ifrågasätta.

Det är inte vem du ligger med, är ihop med eller blir kär i som avgör var på homo-hetero-skalan du hamnar, utan ifall du läser de tidningar du förväntas göra. Så bra, då vet vi det. Ungefär som om alla som inte läser QX i Sverige skulle vara smyg-heterosexuella smyg-cispersoner.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , ,

This entry was posted in HBTQ, HBTQ-juridik, Kultur och media, Politik, Relationer, Språk and tagged , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

11 Responses to Lesbisk eller läs-bisk: skillnaden mellan liv och död i Uganda och Storbritannien?

  1. Mikaela says:

    Shit vad jag måste vara lesbisk. Mer lesbisk än Eva Dahlgren.

  2. Mmm… Jag är knappt transperson längre. Jag måste vara asexuell då?

    Fråga: vad läser en heterosexuell cisperson för att bevisa sin läggning/könsidentitet/könsuttryck?

  3. Mikaela says:

    Allers? ICA Kuriren? Dunno, nästa gång jag är hemma hos en heterosexuell cisperson skall jag leta efter tidningar.

  4. Slitz, om man är kille, kanske? Fast jag vet inte, är det inte väldigt bögigt att läsa tidningar med tjejer på omslaget?

  5. Pingback: Hat som kristen kjerneverdi « a Transgender Journey of Faith

  6. Houdini says:

    Man känner andra genom sig själv. Domaren ägnar kanske all sin fritid åt att kolla på porr.

  7. Japp. Det kan nog vara så…

  8. MiaM says:

    +1 på Houdinis kommetar 🙂

    Alltså, usch, om jag ska behöva bevisa mig själv genom att behöva läsa QX ideligen så ligger jag risigt till…

  9. Reb says:

    Nä, om det är QX-läsande som avgör så är jag nog inte hbt alls. Det är helt klart. Kanske kan räddas av att bokhyllan innehåller en hyfsat stor queer/hbt-avdelning, och en dito genusvetenskapavdelning (alla vet ju att ingen som läser genusvetenskap är hetero eller cis, åtminstone inte både och…)?

    Galen domare! Och galet system!

  10. Moa says:

    Oj, jag måste läsa QX mer. Annars är jag ju inte gay! Fast gay-grupperna på Facebook väger kanske upp det lite?
    Sjuka resonemang!

  11. Ja, fast egentligen: På något sätt är det ju en bra tanke att det inte är frågor om ens sexliv som är det mest centrala. Men hur “avgör man om någon är tillräckligt HBTQ”?

Leave a Reply to Mikaela Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *