Biverkningar av att ha ett jobb – fem månader senare

Nojor mitt jobb lärt mig att hantera under det senaste halvåret:

Att åka buss till en hållplats som inte är nära ändhållplatsen, och försöka lita på att jag inte glömmer att kliva av. Peppar peppar, sedan jag började resa runt har det faktiskt inte hänt en enda gång. Det var inte helt ovanligt förr.

Att fråga om vägen och be om hjälp. För det mesta begriper jag inte när folk förklarar vägen, och lika ofta förstår inte folk vad jag säger när jag ber om hjälp. Men jag har i alla fall inte mycket till nojor kvar.

Att köpa godis vilken dag och tid som helst. Den där “bara mellan tre på fredagar och åtta på lördagar, annars är jag sockerknarkare”-tvångstanken har jag släppt helt, eftersom jag måste köpa godis att bjuda på vid föreläsningarna. Om folk som ser mig bland godishyllorna en tisdagsförmiddag uppfattar mig som en sockermissbrukare som inte kan tygla sitt begär, så får det väl vara så. Jag skäms inte längre – inte ens när jag köper en jättepåse godis till mig själv en fredagsförmiddag.

För bara något år sedan var allt detta otänkbart. I synnerhet godisköpande utan skam trodde jag inte var möjligt. Jag fattar inte vad som har hänt, men jag klagar inte.

This entry was posted in Resor. Bookmark the permalink.

3 Responses to Biverkningar av att ha ett jobb – fem månader senare

  1. Jag tror bestämt att du mår bra?
    Ha en fin kväll

  2. Maldita says:

    Låter ju asbra att nojorna börjar försvinna, det är verkligen tydligt att du mår mycket bättre nu än förut!

    Själv är jag glad att saker börjat hända, ska till BUP för pre-utredningsmöte om ett par veckor. Saker börjar röra på sig, jag är inte fast i byråkratins djup, jag har en framtid.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *