Obesprutad (eller: Lärdomar efter steroider som flödar fritt)

Asken är stor som en Nokia 3310, men den lilla glasampullen är nästan lika liten som mitt lillfinger. Fyra milliliter, ett helt gram testosteron, noggrant förpackad i en pappask i vitt och silver. För noggrant förpackad.

Nebidoampull

Sköterskan fumlar och kämpar för att få upp asken, samtidigt som jag småpratar med eleven som är med.

KRAS!

En mörkbrun glasampull ligger på golvet, slagen i skärvor. En liten pöl, som lika gärna skulle kunna vara smält snö från min sko, sprider sig runt den. Sköterskan frågar om den var dyr. Nebido kostar över 1000 kronor per ampull. Ett tveklöst “ja”.

Sköterskan ber om ursäkt ett par gånger och försvinner ut för att fråga deras läkare om ett nytt recept, på hälsocentralens bekostnad. Eleven försvinner också ut för att hämta papper att torka upp de dyra dropparna med.

Jag sitter på britsen och dinglar med benen, och skrattar för mig själv åt det absurda i att det flyter testosteron för över tusen kronor på linoleumgolvet. Hade detta hänt för ett och ett halvt år sedan, inför min första spruta, hade jag säkert haft impulser att kasta mig ner på golvet för att kleta in mig med det, i hopp om att det kanske kunde gå igenom huden åtminstone litegrann. Nu känns det mer möjligt att vänta.

Kan jag komma tillbaka imorgon? Nej, imorgon drar jag ut på turné igen. Jag kan inte gärna droppa förbi imorgonbitti och få sprutan strax innan tåget mot Stockholm går, men jag vill ha den innan dess så jag kommer ur den här känslomässiga bergochdalbanan som jag loopat runt i de senaste veckorna.

Jag får en tid i eftermiddag istället. Sköterskan ber om ursäkt ett par gånger till, och jag går därifrån. Obesprutad, i ännu några timmar. Men det går bra. Det var inte alls bortkastad tid, för jag lärde mig hur naiv jag är som tror att saker är lätta bara för att de ser så ut när andra gör det.

På vägen dit hade jag nämligen funderingar på om jag inte borde försöka lära mig att ta sprutorna själv, ifall det inte vore enklare. Nu är jag ganska säker på att svaret är “nej”. Jag som har så dålig motorik ska inte försöka hantera en sån liten och skör glasampull med så dyrbart innehåll – än mindre försöka sticka mig själv i låret.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

This entry was posted in Bilder, Hormonbehandling, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

10 Responses to Obesprutad (eller: Lärdomar efter steroider som flödar fritt)

  1. hallor says:

    jag har hort att det finns typ plaster nu ocksa? som nikotinplaster fast testosteron?

  2. Jag har något svagt minne av att ha hört talas om det, ja, men det är väl samma som Testogel (som, logiskt nog, är en gel som man stryker på huden) att man måste ta den varje dag. Fördelen gentemot testogel måste vara att det är mindre kladdigt, och kanske lättare att dosera. Men vad händer om man missar en dos? Jag är ju inte alltid så bra på att komma ihåg mina mediciner…

  3. Ylva says:

    *ser framför mig en dosett med hudkräm och blinkande saftblandare*

  4. MiaM says:

    Testosteron i en pappask… Då undrar man såklart om det östrogen levereras i kallas mamm-ask? 🙂

  5. Mellanvärld says:

    “Varning: öppna endast över mjukt underlag”
    Låter svårt att bespruta sig själv i baken.

    @MiaM: så måste det ju vara; fast hur ser en mammask ut?

  6. Johan says:

    Skinkan är visserligen muskulös och bra att sticka i, men låret borde vara ett utmärkt alternativ för den som verkligen vill klara sig på egen hand.

  7. MiaM says:

    Ytterligare en trams-ordnörd-fundering:

    Varför heter det “muskulös”? Det låter farligt snarligt “muskel-lös”, alltså raka motsatsen =)

  8. Mellanvärld och Johan: Ja, de som jag sett (tex. på youtube) som injicerar sitt testo själva, de sticker sig i låret.

    MiaM: Jag har funderat på samma sak. Det är väldigt lätt att blanda ihop de två…

  9. Alex says:

    Måste vi betala för Testo själv? trodde sjukhuset betalade för det 😛 eftersom vi har högkostnadsskydd lr vare nu är…im lost here halp me xD

  10. Jo, den ingår i högkostnadsskyddet, helt korrekt. Men det betyder inte att det är gratis. Högkostnadsskyddet innebär att man inte ska betala mer än 1800kr/år för mediciner (dock inte riktigt alla mediciner som ingår i det, men de allra flesta).

    http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Om-lakemedel/Hogkostnadsskydd/

    Och det är ju alltid någon som ska betala. Nu har ju jag frikort (det kommer man snabbt upp i om man går på Nebido och samtidigt har någon annan medicin…), så det var ju ingen skillnad för mig personligen. Sedan vet jag inte om det var någon rationellt ställd fråga egentligen, tror hon skämdes väldigt mycket just då.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *