En rosa dag – för Oskar och alla andra

För drygt två veckor sedan bloggade jag om sexåriga “Oskar” som hade blivit mobbad under en längre tid på grund av att andra barn hade svårt att acceptera att han gillade rosa, nagellack och balett, vars lärare verkade tycka att han fick skylla sig själv – och som inte ens brydde sig om att berätta för föräldrarna när Oskar blev huggen i nacken med en matkniv av en jämnårig elev. Mamman anmälde skolan till Skolinspektionen och bytte skola.

Enligt en intervju med mamman i Aftonbladet mår Oskar mycket bättre nu, och hon berättar också om det hon antagligen har fått höra alldeles för många gånger: Att det måste vara hennes “fel” som tillåter/uppmuntrar Oskar att sig själv. Så hon svarar:

“Så är det inte. Ibland har jag till och med ljugit och sagt att de allra mest glittriga kläderna inte finns i hans storlek. Jag var ju rädd att han skulle bli mobbad. Och det är det enda jag ångrar i dag, de gånger jag har fegat ur. Poängen är ju att man ska få vara som man är, så länge man inte gör någon illa.”

När jag läser det blir jag glad, för så önskar jag att alla tänkte. Det verkar vara mer regel än undantag att föräldrar till barn som på något sätt bryter mot könsnormerna blir skuldbelagda av andra vuxna till höger och vänster, och om barnet blir mobbat får de tillsammans med barnet bära skulden. Men mobbing är ingen otämjbar naturkraft, och den orsakas inte av rosa kläder, nagellack eller balett, utan av den vidriga myten om att man alltid har sig själv att skylla om man blir illa behandlad och att det är ett val man gör att “känna sig kränkt”.

Vi lever i en värld där vi transpersoner får skulden för de hatbrott vi utsätts för, då vi anses “provocera fram” dem själva. Det är alltid transpersoners (och anhörigas) beteende som står i fokus:

Varför vill Oskar bära rosa och ha nagellack? Borde inte hans föräldrar ha skyddat honom genom att hindra honom från att dansa balett? Skulle det inte bli så mycket enklare om Oskar tvingades att förtränga en del av sin personlighet och gå in i garderoben, även om han blev rejält olycklig på kuppen? Är han inte alldeles för ung för att fatta beslutet själv att må bra och våga vara sig själv, när han faktiskt har det frestande alternativet att leva resten av sitt liv i självförnekelse och självhat? Borde inte vuxna vara bättre på att lära barn att det viktigaste i livet inte är att leva ett rikt liv, utan att huvudsaken är att man lyckas upprätthålla en illusion av att vara “normal”?

*ironi*

Tänk om man istället skulle ifrågasätta varför transpersoner förväntas bära frukten av hela världens transfobi på sina axlar. Det är ju inte direkt så att de barn som mobbat Oskar hittade på det spontant, utan det måste komma någonstans ifrån. Den lärare som ansåg att en pojke i rosa får skylla sig själv kan ju vara en bidragande orsak.

Det finns ett Facebook-evenemang som heter Rosa dagen, som går ut på att man bär rosa den sjunde mars för att visa sitt stöd för Oskar – och med alla andra barn i liknande situationer, skulle jag vilja tillägga. Oskar är bara en av många.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , ,

This entry was posted in Barn och genus, Genus, HBTQ, Regnbågsidoler, Sexism, Trans* i media and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

10 Responses to En rosa dag – för Oskar och alla andra

  1. k says:

    jag insåg just att jag inte äger något rosa. Måste skaffa nåt rosa innan den sjunde!

  2. Jag såg just första avsnittet av “murder rooms”, som utspelar sej vid förra sekelskiftet, och kvinnor har just fått börja studera till läkare på universitetet. Men många män tål det inte och trakasserar kvinnorna på alla möjliga sätt, och många anser att dom har sej själv att skylla, som provocerar så genom att gå där på universitetet… Idag tycker alla att det är barockt att lägga skulden på kvinnorna, men sen kan man använda precis samma resonemang så fort det handlar om transfrågor.

  3. Malin says:

    Har samma problem här. Hmmm… en riktigt tjusig rosa sjal att svepa kring huvudet, kanske. Sonen har dagar när han klär sig helt i rosa – jag vill att han ska få fortsätta med det.

  4. Pingback: Grått och trist och… sömnigt « Tofflan – en tragisk komedi

  5. Ja, jag insåg att det enda rosa plagg jag äger nog tyvärr är min chockrosa halsduk, så jag ska iaf ha på mig den.

  6. Mellanvärld says:

    Har inte heller något rosa… duger lila?
    (fejsböklänken visar bara en inloggningsruta…)

  7. Reb says:

    Dvärghundspossen: Suck, ja…varför är det sådär? Hur kan människor fördöma vissa saker som gjorts eller görs (i andra tider, på andra platser, av andra människor etc), och samtidigt obesvärat göra samma sak själva?

    Mellanvärld: Pröva att logga in (om du har ett Facebook-konto, alltså). Länkar till Facebook dirigeras alltid om till inloggningen om du inte redan är inloggad.

  8. Mellanvärld says:

    @Reb: Har inget sådant.

  9. Reb says:

    Mellanvärld: Då har du tyvärr inte möjlighet att se sidor på Facebook. Visst är det frustrerande! Det var egentligen den enda anledningen för mig att registrera ett konto på fb – att jag tröttnade på att komma till den där inloggningssidan hela tiden…

  10. Mellanvärld says:

    @Reb: Har funderat på att blockera den i webbläsaren…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *