Torrboll och trans-amason – 5½ månad postop i bilder

Det har snart gått ett halvår sedan min bröstkorgsrekonstruktion, men det har varit ont om bilder. Ber om ursäkt för det, men det har sina skäl.

De första fyra månaderna kunde jag knappt lyfta upp kameran alls, än mindre hantera den om jag lyckades få fast den på stativet. Det svider och stramar fortfarande en del när jag lyfter armarna.

Dessutom tyckte jag själv att jag såg hemsk ut i ansiktet: En allergisk reaktion mot panodil under postop-tiden gjorde att jag fortfarande har problem med att min hud fjällar extra mycket – och det säger jag, som är atopiker och van vid extremt torr hud. Jag kunde klia mig lite försynt på näsan, och hela tröjan solkades ner av en lavin av hudflagor på ett kick. Först de senaste veckorna har det gett med sig, fast jag inte tagit en enda panodil sedan början av december.

Immanuel med armarna i kors och bar överkropp

Men förra måndagen, när jag precis kommit hem efter testosteronsprutan, bestämde jag mig för att det verkligen var på tiden att ta lite nya bilder. Tyvärr glömde jag bort dem efteråt, och kom ihåg dem först nu. Men såhär ser jag alltså ut.

Jag har fortfarande lite problem med att vara överspänd och ha muskelryckningar i bröstmusklerna, och med att det stramar och svider i ärren om jag sträcker mig eller om jag har lyft något tungt. Förra måndagen var också första dagen jag tog på mig mitt halsband som postop. Tyvärr fick jag ett litet skavsår av pentagrammet på ett av ärren, men det var bara tillfälligt och läker bra nu.

Jag har de senaste två-tre veckorna också kunnat använda bröstkorgen som stöd till exempel när jag bär ett berg av tvätt eller matvaror, och huden på bröstkorgen reagerar inte längre med att bli knallröd och svullet irriterad så fort man rör vid den det minsta. Jag kastar inte av mig tröjan det första jag gör när jag kommer hem, även om det är skönt när hundöronen inte har något tyg att skavas mot. Däremot har jag fortfarande felkopplade nerver: när jag kliar mig på magen så känns det uppe vid nyckelbenet, och så vidare.

Det har gått 172 dagar sedan operationen; nästan ett halvår. Jag börjar finna mig tillrätta med alla märkliga funktioner min kropp har nuförtiden, även om det har tagit sin tid. Jag börjar nästan tycka att det är min vänstra bröstvårta som ser konstig ut – den är ju utbuktande! Den högra är platt, med ett dike i nederkanten, så den hakar i alla fall aldrig i kläderna.

Eller, jag kallar den inte för bröstvårta, egentligen, för jag är medveten om att den inte är det. Mer som ett tomrum. Men det är okej. Jag är mer som en amason nu.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

This entry was posted in Bilder, Kirurgi, Transitionsdagbok and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Torrboll och trans-amason – 5½ månad postop i bilder

  1. Tofflan says:

    Häftigt! Men oj, har det redan gått så lång tid… Tyckte det var igår du skulle opereras… Skönt att besvären försvinner mer och mer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *