Tvångssteriliseringar och politiker med särskild NPF-inkompetens

Varför ökar siffrorna för hur många barn som har särskilt behov av stöd? Moderaten Charlotte Wachtmeister i Svalöv har en teori:

“Att kostnaderna för barn med särskilda behov ökar beror bland annat på att det inte längre finns tvångssteriliseringar”

Det väckte uppståndelse, såklart, och hon tillbakavisade kritiken och sa att hon inte menade att man borde tvångssterilisera mer*, utan bara konstaterade faktum.

Bortsett från att det var väldigt taktlöst att häva ur sig en sån sak, så har hon naturligtvis fel. Fokus har kommit att hamna på just NPF, och man ska komma ihåg att när tvångssteriliseringarna avskaffades 1975 fanns vare sig begreppen Aspergers syndrom eller ADHD, än mindre fanns de diagnosverktyg som finns idag – och det fanns dessutom möjligheter att ge stöd till exempelvis skolelever utan att kräva att hen först har harvat sig igenom årslånga utredningsköer och förärats en diagnos för att få något som helst stöd i skolan.

Bengt-Gunnar Westerlund från Attention säger till HD:

“– Rent spontant är det här skitsnack. Vissa neuropsykiatriska funktionshinder är ärftliga, som adhd och autism, men det betyder inte att alla med de här funktionshindren för dem vidare till nästa generation.

Tar du själv illa vid dig av uttalandet?

– Nej, jag bara skrattar åt det. Det finns väldigt många med adhd som är framgångsrika egna företagare. Om man tvångssteriliserade på nytt skulle många duktiga människor inte födas.”

Själv tror jag att det vore inte bara oetiskt att försöka sig på att tvångssterilisera bort NPF, utan dessutom rent evolutionärt självmål. Om man till exempel skulle försöka utrota alla aspergerdrag innebär det att stänga alla högskolor och universitet; antingen som verktyg för att hindra personer med aspergerdrag att hitta varandra – eller några generationer senare som en konsekvens om experimentet mot all förmodan skulle lyckas, för att man inte skulle kunna hitta en endaste person med kompetens nog att forska eller undervisa. Om man ska utrota ADHD-egenskaper kommer det förmodligen aldrig att komma någon ny musik, film eller bok värd namnet. Om alla människor var 100% neurotyper skulle det aldrig uppfinnas eller upptäckas något nytt.

Däremot undrar jag om det finns någon statistik på ifall kostnaderna för arvoden åt politiker med särskild NPF-inkompetens ökar, och vad det isåfall beror på.

Lästips: Utan Holmes inga nobelpristagare.

*) Märk väl att jag inte skriver “börja tvångssterilisera igen” eftersom det faktiskt finns tvångssteriliseringar idag. Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , ,

This entry was posted in Funkis, Funkispolitik, NPF, NPF i media, NPF-vård, Politik, Psykiatri, Språk and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

33 Responses to Tvångssteriliseringar och politiker med särskild NPF-inkompetens

  1. Ylva says:

    Menar du att NPF är en förutsättning för kreativitet? Att en neurotyp inte kan tänka utanför ramarna och komma på något nytt?

  2. Inte NPF som i diagnoser, nej. Men om man ska plocka ut de personlighetsdrag som kan räknas som “aspergerdrag” och “ADHD-drag” så ingår just nytänkande bland de egenskaperna.

  3. Manganus says:

    För oss som däggdjursart, och för oss som mänskliga grupper, är det av stort värde att det finns människor med olika förutsättningar i sina gener. När förutsättningarna förändras kommer de bäst renavlade raserna gå under först.
    😉

  4. Maldita says:

    Eftersom man inte vet hur NPF ärvs och så så är det ju skitkorkat att börja tvångssterilisera folk i tron om att det ska funka. Innan man försöker sig på att utrota något måste man veta exakt hur det fungerar, så att man inte av misstag t ex får de oönskade individerna att föröka sig ännu mer, bli resistenta, sprida sig ännu mer, eller dylika oönskade effekter. Dessutom så är det mycket viktigt att förstå att NPF alltid har funnits, bara det att det inte funnits namn för det. Det är inget nytt påhitt av läkemedelsindustrin, det är inte bara dålig uppfostran (“Lär ungfan att veta hut så ska ni se att det går över!”), det är varken en fantastisk gåva eller en fruktansvärd förbannelse.

  5. Alltså, om vi leker med den hemska tanken att nån framtida Hitler vill utrota neuropsykiatriska funktionshinder så skulle han knappast göra det genom att tvångs-sterilisera alla som är bra på att koncentrera sej tills hela akademi-sfären har dött ut. Så jag förstår inte hur du öht kommer in på idén att “utrota alla AspergerDRAG som t ex bra koncentrationsförmåga”? Denna tänkta framtida Hitler skulle förstås bara tvångs-sterilisera dom som faktiskt är diagnostiserade med nåt neuropsykiatriskt funktionshinder, och det skulle inte innebära att vare sej kreativitet eller koncentrationsförmåga dog ut.

    Jag tycker du skjuter dej själv i foten genom att börja prata om NPF-gener som nyttiga för genpoolen. Det handlar inte om att alla gener är NYTTIGA på sitt sätt, och DÄRFÖR ska vi inte ha tvångs-steriliseringar. Vi ska inte ha tvångs-steriliseringar därför att det är fel, punkt. Det finns förmodligen massa gener som inte gör nån “nytta” och som skulle kunna utrotas ifall det är nyttan man fokuserar på. Men det är inte där fokus ska läggas.

  6. Jag har inte dragit upp att NPF-gener är nyttiga för någon genpool. Min poäng är att OM man konsekvent skulle vilja förhindra NPF-barn från att födas, så måste man, för att få 100 säkerhet, förhindra ALLA barn från att födas. Men det skulle antagligen inte bli så populärt.

    Så vad gör man då, som en kompromiss? Jo, man försöker filtrera ut folk, göra någon slags “riskbedömning”. Och om man ska följa mönstret för hur det gick till senast det begav sig, så skulle det inte stanna vid att enbart tvångssterilisera personer som fått en NPF-diagnos. För om en NPF-diagnos innebär tvångssterilisering och ännu mer stigmatisering än idag, vad händer då med den glidande skalan som trots allt finns? Vem skulle våga söka självmant till en NPF-utredning då? Och skulle personer som själva känner att de befinner sig i “gränslandet” mellan NPF och NT våga odla sina NPF-aktiga egenskaper? Hur skulle ett samhälle se ut där det var ännu mer skamfyllt att vara nördig, än vad det är idag?

    De gamla tvångssteriliseringarna motiverades inte enbart med “personen har diagnos X” ju, utan man plockade ju även ut tex. tjejer som hade många syskon, och/eller som visade sexuellt intresse, och kom från lägre samhällsskikt. Det både speglade och förstärkte synen på (kvinnors) sexualitet som något farligt och oönskat.

    Så även om man inte skulle tvångssterilisera folk enbart på grundval av att de är nördiga, så tror jag en sådan omställning i förlängningen skulle förändra synen på nördighet; man skulle se det ännu mer som en “riskfaktor” och skambelägga det ännu mer än idag.

  7. Ja visst var det ett fantastiskt uttalande *not*
    Hon hade tydligen hittat dessa fakta ur boken Freakonomics från 2005 med där man talar om en massa olika teorier rent samhällsekonomiskt. Bland annat att legaliseringen av abort minskade brottslighet med mera..

  8. Johan Olofsson says:

    @ Dvärghundspossen, Det kan vara bra att förklara varför något är fel. Och det handlar om att väga olika intressen mot varandra.

    Med tvångssterilisering har vi i vårt moderna tidevarv försökt minska fattgidom och missär. Argumenten är inte svagare än att många socialt engagerade politiker och akademiker köpt dem.

    Då gäller det att ha argument som säger att andra intressen väger tyngre, och som i alla fall kan övertyga tillräckligt många.

    Och det tyngsta argumentet är att vissa egenskaper (som styrs av vissa gener) kan vara helt onyttiga i dagens samhälle, men visa sig bli ytterst viktiga under andra omständigheter. Och de där andra omständigheterna, dem behöver man inte gå in på så noga. Det räcker ju med att titta på hur arter kommit och gått under planetens historia för att inse att anpassningsförmåga är bra.

  9. Anna says:

    Apropå det du skriver härovan:
    “De gamla tvångssteriliseringarna motiverades inte enbart med ”personen har diagnos X” ju, utan man plockade ju även ut tex. tjejer som hade många syskon, och/eller som visade sexuellt intresse, och kom från lägre samhällsskikt. Det både speglade och förstärkte synen på (kvinnors) sexualitet som något farligt och oönskat. ”
    Jag fick häromveckan nöjet att lyssna till en bra föreläsare och erfaren terapeut som under minst 30 år behandlat “ungdomar på glid” (ett begrepp han själv ifrågasatte en hel del under föreläsningen). Han berättade att han blev remitterad en flicka (16-17 år) i början av 90-talet med diagnosen “promiskuös” och tillade i förbifarten att det ju är lite intressant hur vanlig den diagnosen var längre tillbaka och att detta var den sista flickan han träffat som kom med just en sådan diagnos (eller kanske snarare “stämpel” om jag ska tolka hans undermening).

  10. Johan Olofsson, visst är det bra att utveckla och förklara VARFÖR nånting är fel. Jag anser att det tyngsta argumentet mot tvångs-steriliseringar är individens rätt att bestämma över sin egen kropp (och sen kan man ju gå vidare och diskutera den rätten osv, men har inte plats att skriva en hel moralfilosofisk uppsats här).

    Om det tyngsta argumentet däremot är geners eventuella nytta i framtiden kan vi ju ändå ganska lugnt börja tvångs-sterilisera vissa kategorier som bär på gener för dödliga sjukdomar. Visserligen finns det ju fortfarande en ytte-pytte-sannolikhet för att dessa gener är kopplade till andra egenskaper och att dessa andra egenskaper i framtiden blir nyttiga, eller att sjukdomen själv på nåt mystiskt vis kommer till nytta en dag, men det måste vägas mot den 100 %-iga säkerhet vi har för att dessa gener idag är väldigt skadliga, och den hyfsat höga sannolikheten att dom kommer att vara dödliga och skadliga i framtiden också, även om klimatet t ex blir 2 grader varmare eller andra “förändrade omständigheter” uppstår.

    När det gäller hundar håller man ju t ex på och (med DNA-test och selektiv avel) utrotar PRA (ärftlig blindhet som slår till när hunden blir lite äldre) ur flera hundraser. Där ser man bara till genernas nytta, inte till hundarnas rätt till självbestämmande, och ur detta nytto-perspektiv har ingen enda genetiker kunnat se nåt skäl till att PRA ska vara kvar.

  11. Immanuel, då förstår jag lite mer hur du tänker. Jag tror ändå du har fel. Anledningen till att man slog ner på sexuellt aktiva tjejer var ju att man ogillade det beteendet. Tänkte man på liknande sätt om Aspie och ADHD så skulle man kanske tvångs-sterilisera folk som var allmänt socialt inkompetenta eller inte hade några vänner (ogillade beteenden som associeras till Aspie) liksom folk som uppfattades som gapiga, skrikiga och störiga i största allmänhet (ogillade beteenden som associeras till ADHD). Verkar dock fortfarande långsökt att man skulle börja tvångs-sterilisera folk som t ex är duktiga akademiker, eftersom det uppskattas att vara en duktig akademiker.

  12. Alltså, visst, jag vet att det är långsökt. Men det är en lek med en mycket morbid tanke (sånt älskar jag f.ö.: att göra morbida tankeexperiment). Man kanske inte skulle ogilla beteendet “forskaregenskaper” som sådant, men om det framgick tillräckligt tydligt att det fanns en komorbiditet så skulle det kunna smitta av sig på bilden av forskare. Ev. skulle man skapa någon motsvarighet till hora-madonna-dikotomin, där de forskare som uppvisade vissa icke-autistiska drag blev hyllade, medan de som verkade mer autistiska blev utsorterade.

    Jag vill inte falla för Godwins lag, men: Jämför med hur man i nazityskland satte likhetstecken mellan “akademiker” och “jude”, och därmed odlade en väldigt anti-intellektuell kultur. Många av nidbilderna av akademiker från den tiden och de kommande decennierna (inte enbart från nazityskland, utan även i svensk och amerikansk mainstreammedia) spelar väldigt mycket på social inkompetens och världsfrånvändhet. Jag är medveten om att akademiker är och har varit en priviligerad grupp i samhället, självklart, men tycker ändå att det är intressant. Jag skulle säga att den utspädningen av antiintellektuella idéer ofta riktade in sig på att håna just aspergerdrag hos många akademiker. Det var liksom föregångaren till 80-talets nördstereotyp kryddat med en stor portion av något slags anti-intellektualism och förvrängt klassförakt.

    OBS! Jag menar såklart inte att något av detta är det som Wachtmeister står för. Absolut inte. Det är ett tankeexperiment som jag inte kunde låta bli att utveckla, bara.

  13. Paranoia says:

    Wall of text.

    Jag tycker inte att du berör Godwins lag genom att ta upp nazikopplingen, den är relevant när tvångssteriliseringar tas upp. Och Wachtmeister har uppenbarligen en grodfarm i munnen. Jag håller dock med föregående skribent om att ditt tankeexperiment har brister.

    För det första tycker jag att din koppling mellan de svenska tvångssteriliseringarna och antiintellektualismen skevar betänkligt. Tvångssteriliseringar var, både i Sverige och annorstädes, något som drabbade underklassen först och främst. Ju fattigare, längre bort från den intellektuella sfären, ju sämre i skolan, ju bonnigare och osäkrare, desto mer i riskzonen för att drabbas. De svenska tvångssteriliseringarna byggde absolut inte på antiintellektualism utan tvärtom på en enorm övertro på naturvetenskap. Som källa på det rekommenderar jag ”Det rena Landet” av Maja Hagerman. Jag håller inte med om alla hennes slutsatser men hennes beskrivning av den ideologi som låg till grund för den svenska rasbiologin är matnyttig. Det var en ganska nördig ideologi. Alla nördar är inte snälla. Flashback är ett bra exempel på att det gäller även i våra dagar.

    För det andra; de som skulle råka illa ut om någon gav sig på att försöka tvångssterilisera aspergare och människor med ADHD vore knappast högutbildade människor med prestigejobb utan de som är för ostrukturerade för att fungera i samhället och går på understöd i någon form eller är utslagna. Det är sådana vanligt folk stör sig på tillräckligt för att vilja bli av med, inte aspergare per sé. Ditt tankeexperiment bygger på att hatet riktas mot npf-personer som grupp, men det scenariot är osannolikt rent politiskt.

    Jag förstår vidare inte hur du resonerar när du definierar intelligens och kreativitet som utpräglade aspergerdrag. Visst är autister ofta kreativa men betyder det kreativitet är autistiskt? Det låter i mina öron som att du menar att man måste vara en dum medelmåtta för att vara en typisk nt. Finns det några vetenskapliga bevis för det? Är det inte att ha en så vid definition av begreppet npf att det blir meningslöst? Är det inte att göra det väldigt enkelt för sig? Är det inte ganska chauvinistiskt? Hur många neurotyper umgås du med regelbundet? Jag känner ganska många nt och så fruktansvärt korkade är de faktiskt inte.

    All min personliga erfarenhet pekar på att det som avgör huruvida en individ lyckas åstadkomma något i tillvaron definitivt inte är IQ eller konstnärlig begåvning utan något mycket viktigare; den gyllene förmågan att få tummen ur. Aspergare som lyckas bli akademiker besitter denna förmåga, förmodligen i så hög grad att de överlevt vanlig grundskola och gymnasium och därmed undgått diagnos. (Har du några exempel på en person som lyckats bli forskare efter att ha gått i särskola så länka gärna till det för en sådan människa har jag inte hört talas om.) Utgår resonemanget vidare från att handlingskraft på det minsta sätt är ärftligt, om inte genom gener så genom uppfostran (jag tror på båda delarna) och inte helt slumpmässigt utspritt i populationen, så har jag svårt att se att forskare skulle bli utrotade. De skulle snarare var den grupp aspergare som har absolut störst chanser att överleva en sådan utrensning.

    De sjukskrivna, de utbrända och nerknarkade skulle självklart inte bli helt utrotade heller, det är ju ingen som påstår att rasbiologi fungerar, men min poäng är att det sällan är medelklassen som faller offer för den.

  14. Jag gör ett hålla-med-inlägg till Paranoia.

    Anledningarna till att jag engagerade mej så i den här diskussionen är två:
    För det första så är det alltid farligt att acceptera motståndarsidans etik och enbart ifrågasätta deras empiri (i det här fallet, acceptera den etiska ståndpunkten att man BÖR ha en genpool med “nyttiga” gener, men sen hävda att det rent empiriskt ÄR så att alla gener är nyttiga). Detta eftersom det sällan är självklart att det är ens egen sida som har rätt empiri. Här tycker jag det är rätt uppenbart att påståendet att genetisk variation är så viktig för en art att precis alla gener ska uppfattas som nyttiga är minst sagt dåligt underbyggt.
    För det andra så uppfattade jag, precis som Paranoia, inlägget som ganska nedlåtande mot NT. Typ alla NT är nån sorts grå massa som inte sticker ut på nåt sätt, som är socialt kompetenta och kan föra sej i möblerade rum, men inte har några speciella begåvningar eller sprudlande idéer. Jag är ju själv NT, har min serieblogg, jobbar som forskare, retades i skolan för att jag var “konstig”… Jag har väldigt svårt att känna igen mej i den bild av NT som ofta målas upp.

  15. Johan Olofsson says:

    Jag tänker inte debattera något mera.
    Bara tacka min lyckostjärna för att jag markerade att jag ville få följande kommentarer hem till min inbox, och tacka ovanstående debattörer för vettiga inlägg.
    🙂

  16. Trist att det uppfattas så. Det var inte alls meningen att racka ner på NT, och jag är ointresserad av att diskutera genpooler hit och dit. Om någon tar illa vid sig så ber jag om ursäkt.

    Däremot står jag fast vid att de bilder av NPF-are som sprids är (bland annat) att aspergare är forskartyper, och att ADHD-personer är kreativa, och att NT är “som folk är mest”. Om NPF-are och NT sedan de facto ÄR det är irrelevant i just det här sammanhanget, för det är inte det jag pratar om. Jag pratar om schabloner, stereotyper och normer.

    Skumt. När jag postade det här inlägget var jag beredd på att få kritik för att jag ifrågasätter nyttan av att delar av aspergerrörelsen målar upp aspergare som genier (för det är den tanken jag brottas med hela tiden, bl.a. av rent egoistiska skäl, men också för att jag undrar om det inte stjälper mer än hjälper). Det var tydligen lätt att missförstå, men det var absolut aldrig meningen att såra någon.

  17. Paranoia says:

    Jag är ledsen men jag tror att du missar målet även där. Det är inte neurodiversity-rörelsen gemene person lyssnar på när hin formar sina fördomar om högfungerande autister utan snarare aftonbladet. Vilket leder till att den förhärskande negativa stereotypen av aspergare är inte en osocial forskare utan en dreglande idiot som våldtar småbarn. Tyvärr.

  18. Fast nu är det jag som säger emot Paranoia. Tror dom flesta människor har uppfattningen att Aspie=socialt inkompetent och inga vänner men jättebra på vissa grejer. Typ. Det är väl den förhärskande bilden man får från populärkulturen.

    Men om folk i allmänhet öht skulle börja stödja idén att tvångs-sterilisera aspisar så vore det väl för att dom tagit fasta på negativa aspie-idéer som “inga vänner”, “ingen empati” (som en del tror) osv. Om folk istället tog fasta på positiva aspie-idéer som “jättebra på vissa grejer” så skulle aldrig nån rörelse för tvångs-steriliseringar uppstå. Tvångs-steriliseringar måste motiveras genom att man pekar på karaktärsdrag som anses negativa, och som Paranoia skrev tidigare så skulle man ju knappast leta efter folk som verkade “empatilösa” eller “utan vänner” bland universitetets medel- och överklass heller, utan gå till arbetarklass och mer eller mindre fattiga människor och peka ut dom i DEN miljön som var misstänkt kompis-lösa. Det är så det funkar med tvångs-sterilisering…

    Den allmänna mediebilden av ADHD är väl mer negativ än den av Aspie. Har aldrig tidigare hört talas om att ADHD:are skulle vara kreativa faktiskt… mediabilden av DEN gruppen är väl bara att dom är gapiga och störiga?

  19. Helt ovetenskaplig undersökning av allmänhetens bild av ADHD och Aspie: Jag googlar båda delarna, och scrollar sen förbi alla rena informations-sajter och kollar vad som istället står i artiklar från t ex kvällspressen och andra mindre seriösa sajter.

    ADHD:
    Expressens test “har du ADHD?”. Om man svarar att man alltid skjuter upp saker, aldrig får nånting gjort och inte kan sitta still så har man ADHD. Artikel i SVD om att “ADHD inte bara är nånting som bråkiga småkillar har – även vuxna kan ha ADHD” och sen står det om en kvinna som har svårt att leva ett normalt liv eftersom hon har så svårt att få saker gjorda. “Nätdoktor” – dom flesta med ADHD blir inte missbrukare eller kriminella, men man kan inte blunda för risken! Artikel om att Kriminalvården nu ska satsa på att hjälpa intagna med ADHD. Artikel om att många brottslingar har ADHD. Åter en artikel om att en person med ADHD riskerar att bli missbrukare och kriminell, och ett test man ska göra för att se om man har det. Verkar vara ungefär samma som Expressens test – om man har svårt att sitta still och heller aldrig får nånting gjort, då har man ADHD.

    Asperger:
    En artikel i SVD om Helen som är gift med en Aspie. Först trodde hon att han bara var socialt inkompetent, men det visade sej vara Aspie. Han är dock intelligent och högutbildad. Artikel i Expressen om att KTH:are med Asperger ska få en personlig mentor som hjälper dom. Enligt artikeln är Aspergare ofta bra på matematiska och logiska ämnen, men har svårt med “det sociala”. En sida för “nördar” där det står att nördar och Aspie har en del gemensamma nämnare, samt ett aspie-test man kan göra. Vissa bitar av testet verkar handla om hur socialt kompetent man är, och andra om hur man hanterar information.
    Verkar finnas mera rena info-sajter om Aspie än om ADHD, så det var svårare att vaska fram rena “populär-artiklar”… men minns alla spekulationer om att Lisbeth Salander var Aspie, och hon är ju iaf en väldigt populär action-hjälte.

    Tycker nog min högst ovetenskapliga undersökning stödjer bilden av att folk i allmänhet har en mer negativ bild av ADHD än av aspie… ingenstans stod det att folk med ADHD skulle vara BRA på nånting öht, men när man läser om Aspie tas det alltid upp att dom är intelligenta, logiska osv.

  20. Manganus says:

    Ja, det är ingen som har etablerat begreppet (och bilden av) “högfunktionell ADHD” ännu, men det talas rätt så ofta om att det finns både i samhället vällyckade och mindre lyckade aspies.

  21. Den dagen nån lyckas lansera idén med en “högfungerande ADHD” i dom breda lagren kanske folk får en bild av dom som kreativa? Men än så länge verkar det bara associeras med värstingar och kriminalitet.

  22. danielgiertz says:

    Kan det vara så att moderaten Charlotte Wachtmeister i Svalöv har ett NPF:
    Det kan vara därför hon har svårt att förstå hur andra uppfattar henne. Visst kan det delvis stämma, men mest är det att det inte fanns hjälpplaner först. Och för att förståndshandikappade steriliserades. Usama bin Laden försökte köpa upp ett knarklager, blanda med antrax, och sedan ge det tillbaka till dem som säljer till USA. Han misslyckades då de inte ville döda sin kundstock, och få svårt tt få nya kunder. Men hade han lyckats, måste man väl få säga att det är därför brottsligheten gått ner, utan att bli anklagad för att hylla dådet?

  23. vegangeekgirl says:

    Inte bara förståndshandikappade steriliserades utan alla möjliga drabbades.
    Dessutom även om en person är förståndshandikappad betyder det inte betyda att barnen blir det.

    Jag har haft en hel del insyn i sär- och träningsskolan genom åren av olika skäl och den breda majoriteten av föräldrar tillhör inte den grupp som skulle tvångssteriliserats om det fortfarande hade gjorts i samma utsträckning.

    Dessutom även om inte förståndshandikappade drabbas av tvångssteriliseringar skriver man ofta ut p-piller.
    Ursäkta om inlägget är rörigt upplagt men jag hade en mindre härdsmälta nyss och ville skriva det här innan jag glömde det igen.

  24. Tjej med aspergers says:

    Hej Immanuel. Jag är en tjej med aspergers, jag håller aldrig med Moderaterna eller något annat fascistparti. Att tvångssterilisera låter väldigt hårt.

    Försök att glöm bort den politiska korrektheten, personer med Aspergers är inte bra föräldrar pga. våra speciella förutsättningar. Jag vet vad jag pratar om, jag ÄR en aspie, och mina båda föräldrar aspies. Jag vet en del med asperger och med apsergerföräldrar. Och jag är inte ensam om att konsistera att aspies inte är lämpliga föräldrar. Jag har alltid mått dåligt med mina föräldrar och jag inser att om jag hade barn själv skulle dem må väldigt dåligt.

    Man kan inte TVÅNGSsterilisera någon. Men man kan informera vi som är aspeis, som oftast lever i vår egen värld och är väldigt bestämda med isntällningen att du-har-fel-jag-har-rätt ändå från början på ett rätt sätt. Tro mig, det är ett rent HELVETE att leva med oss.

    Mvh

  25. Alltså, jag förstår din poäng. Det kan vara skitjobbigt att leva med aspergare, oavsett om man är aspie eller NT. Men man ska inte dra alla över en kam. Precis som man kan ha olika svårigheter fast man delar diagnos, så kan man ju också ha olika framgångsrika sätt att hantera det på.

    Tex. känner jag flera aspieföräldrar som är fantastiska människokännare, och är otroligt skickliga på att läsa av sitt barn och agera tolk gentemot omvärlden (både tolka åt barnet och lära ut det sociala spelet, och att förklara barnets beteende och behov inför andra), samtidigt som de har en inbördes gemenskap i att de fungerar ungefär likadant och därmed synkar bra.

    Det förutsätter förstås att föräldern är ganska högfungerande, och att man har självkännedom och människointresse – och om man har en diagnos; att man har landat i den, insett sina svårigheter och möjligheter och egenheter, osv. Och precis som för alla människor så förutsätter det i sin tur att man har mognat, att man klarar av att sköta sig själv innan man skaffar barn.

    Jag säger inte att alla blir bra föräldrar för att de har asperger, men att det är fel att dra alla över en kam och säga att aspergare inte är lämpliga som föräldrar.

  26. jeanette says:

    Jag tycker att en viktig sak missats i debatten, nämligen det uttalandet att “kostnaderna för barn i behov av särskillt stöd ökat” – har någon kritiskt granskat vilka kostnader som avses och vad de i så fall “investerats” i alt “betalat för”… ? En sak som är väldigt märkvärdigt i sammanhanget är att den summa som efter de nya reglerna “medföljer” varje elev i behov av särskillt stöd i form av extra anslag till skolpengen – beslutas av utbildningsnämnden men vilka kriterier de har för att välja en av de fyra olika nivåer på anslaget som finns är okänt för såväl föräldrar som skolorna.. DÄR kanske man kan finna en viss kostnad som tål att synas närmare.. vad baseras beloppen på, vad avser de, och vem ser till att det verkligen går till avsett ändamål – alltså stöd för eleven… och hur utvärderar man om kostnaden är rimlig för hög eller för låg? En annan kostnad som tål att tittas närmare på är dygnskostnaden för ett barn i familjehem / jourhemsplacering ca 1000kr /dygn vem utvärderar om det är en rätt investerad satsning eller om man kanske kunde uppnå bättre reslutat genom att satsa en bråkdel av den summan på preventiva åtgärder och på att stärka en familj som inte sällan råkat ut för myndigheternas kritiska granskningar då ett barn blivit uppmärksammat efter diagnos med NPF, i dagens läge kanske det ÄR en ökad kostnad i kr för samhället men frågan är om det inte är samhället själv som med akutlösningar försöker “köpa sig fri från dåligt samvete och ansvar” och att många av de kostnaderna helt enkelt inte är försvarbara – inte så länge man inte följer upp vad de lett till i form av förbättrade villkor för dessa “barn med behov av särskillt stöd”… kanske kan de ibland t o m motverka sitt syfte vad vet jag? Någon som kollat upp det närmare kanske kan svara på det… / Ps jag var på en av dina föreläsningar och den gav mig många bra insikter … Tack Jeanette

  27. Tjej med aspergers says:

    Jag säger verkligen inte att aspergerföräldrar inte kan känna kärlek till sitt barn, jag säger att dem är olämpliga då våra kontrollbehov, tics och våra regler kan göra barnen galna. Speciellt när dem börjar bli äldre.

  28. Jeanette:

    Du har en poäng, visst är det så att den inställning som tyvärr är rätt vanlig idag är rent oekonomisk, när man tex. kräver att barn ska ha en färdig diagnos – vilket ofta betyder åratal av utredningsköer – innan de kan få något som helst stöd i skolan. Samtidigt blir det mer tydligt vilka det är som får ta smällen när man tex. minskar personaltätheten, kräver “hårdare tag” (dvs. lägger skulden för ev. misslyckanden på eleven själv) osv.

    Tjej med Aspergers:

    Pratar du om ALLA med Asperger, eller pratar du om en del? Det är en sak att en del personer med Asperger kan ha vissa egenheter som är direkt olämpliga eller väldigt jobbiga för omgivningen, det håller jag med om. Men jag tolkar det du skriver som att du menar att ALLA med Asperger har de problemen. Förstår jag dig rätt då?

  29. Tjej med aspergers says:

    Jag pratar om MIG, mina föräldrar, mina bekanta med Asperger och mina vänners mödrar som har Aspergers syndrom. Visst finns det undantag, men jag står fast vid att dem FLESTA med asperger har sitt extrema kontrollbehov, sina scheman och ritualer som ingen orkar med. Immanuel, jag vet vad jag pratar om. Jag vet hur jag, med Aspergers syndrom, fungerar och hur mina närmaste med Asperger fungerar.

    Jag har även läst på om Asperger och jag är glad att jag inte är som min mamma och aspie-kompis – alltid säger “Men jag har asperger” så fort dem inte vill göra något. Man kan inte skylla på sin diagnos, och väldigt väldigt många av oss aspies gör det.

  30. Ah, ok. Det lät som om du syftade på att ALLA med asperger är si och så. Jag kan säga att jag känner inte igen någon av mina närmaste aspergervänner (eller mig själv) i din beskrivning. Att ha kontrollbehov och ritualer behöver inte gå ut över någon annan, ens om det är ett enormt problem för individen. Dessutom kan många lära sig att inte låta det gå ut över andra, om de får rätt hjälp.

    Så jag håller verkligen inte med om att aspergare inte ska skaffa barn bara utifrån asperger. Däremot kanske man ska fundera om man verkligen klarar av att ha barn om man har svåra problem med att tvinga omgivningen att följa ens rutiner, men det är inte samma sak. Det är f.ö. ett problem som många NT har också.

  31. Tjej med Aspergers says:

    Många vuxna människor som fått diagnosen Asperger har fått den jsut när dem var vuxna, och du vet att man inte kan lära gamla hundar att sitta. Det är svårare för vuxna aspies att söka hjälp då dem vi är inne i vår egen värld och det är alla andra som inte kan anpassa sig, alla andra förstår sig inte på en. Så var min mamma, det var ALLTID hon som hade rätt och alla andra som var ostrukturerade. Gång på gång kände hon samma sak i sociala spel. Men hon kunde inte inse att det var hon som inte kunde anpassa sig.

    Om en person med asperger ska skaffa barn måste hen själv ha blivit tränad under sin barndom. Min mamma blev aldrig det, och jag mådde verkligen skit.
    Du skriver att man som aspie måste tänka över beslutet om man klarar av att ha barn, visst, jag håller med. Men barnet då? Tycker du inte att man ska tänka på hur barnet kommer att må?

    Jag skulle vara en ren egoist om jag skaffade barn bara för att jag ville det själv. Jag är en aspie och alltså ingen bra mamma, inget barn skulle må bra av att växa upp med mig, mina ritualer och kontrollbehov.
    Även fast jag håller på att “bota” min Aspergers kommer den alltid finnas där och påverka mig mycket tyvärr.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *