Trans-porterad in i garderoben via rosa byxor

I en kvart sitter jag och försöker låta bli att titta. Min blick söker sig till de chockrosa blåställsbyxorna; jag vill så gärna veta var man köper såna. I kombination med snickarskjorta, vitt skägg och en tjusig blålila sidenscarf är människan mittemot mig så vacker att jag blir glad.

Solen står lågt över den halländska slätten och strålarna som flödar in genom rutan bländar mig, så jag tittar ner på golvet. Ser ett Hello Kitty-plåster på den nakna vaden som sticker fram under de uppkavlade byxorna. Bara fötter i sandaler. Det är verkligen vår.

Avundsjukan väller över mig.

“När jag får skägg, då…”

Jag inser att jag har skägg, att jag numera kan ha hur fjolliga kläder jag vill utan att uppfattas som tjej. Det där som jag väntat på i åratal är plötsligt möjligt. Frågan bränner på tungan. I mitt huvud försöker jag formulera den så att den ska låta naturlig och inte för överentusiastisk.

“Jag älskar dina byxor! Var köper man såna?”

säger jag inte. Inte heller

“Fina byxor, var har du köpt dem?”

Det är ju det jag vill veta. Jag vågar bara inte säga något. Inte för att jag är obekväm med att outa min fjollighet inför hela tågvagnen, utan för att jag inte orkar ta på mig den sociala masken och bete mig som folk. Eftersom jag är trött vet jag att risken är stor att jag råkar låta aggressiv och gnällig på rösten, och det sista jag vill är att uppfattas som hånfull och ironisk bara för att jag inte kan kontrollera mitt uttal.

Tåget susar in i tunneln innan min station, och jag reser mig för att kliva av. När jag ser min spegelbild i dörrglaset inser jag att jag passerar som cisperson. Jag ser inte ett dugg fjollig ut, nu när jag slutat använda min rosa halsduk för säsongen. Plötsligt inser jag vad jag gjort: Jag har stirrat. Just det jag själv ogillar att utsättas för. Insikten skrämmer mig, och jag skyndar skamset iväg mot bussen.

Jag hoppas att det åtminstone syntes att jag var avundsjuk; då kanske det verkade mer som om jag önskade att jag också “vågade” bryta mot könsnormer. Jag framstår hellre som en garderobsfjolla än som heteronormativ. Allt jag ville var att veta var man köper chockrosa canvasbyxor, och fråga om de har praktiska benfickor också, som blåställ brukar ha. Plötsligt har jag blivit en av De Andra. En av De På Ytan Normala.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

This entry was posted in Könsidentitet, Personligt, Sexism, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

15 Responses to Trans-porterad in i garderoben via rosa byxor

  1. Är det inte jämlikhet detta så säg? Att ANDRA tror att man är en av De Andra? Att man passerar som en sån där normal människa som normala människor tillskriver vett och sans och värde?

  2. Maria A says:

    Sånna? 🙂
    http://www.billigaarbetsklader.se/rosa-arbetsbyxa-pink-lady-p-2699-c-932.aspx

    Hemlis: Jag vill väldigt gärna ha lila arbetsbyxor, men jag hittar bara blå.

  3. Jämlikhet? Hur menar du? Visst gillar jag att bli tillskrivet vett och värde (även om det även skrämmer mig), men samtidigt har jag något behov som jag nog inte insett vidden av tidigare, förrän igår morse (detta som jag beskriver var däremot ikväll). Något som jag inte vet vad det är riktigt.

  4. Åh, de har jag sett förr (men glömt). Men de här var helrosa, utan de svarta detaljerna. Väldigt snyggt.

  5. Maria A says:

    Attans, du borde ha frågat var h*n hade köpt sina byxor, jag hade lätt beställt! (fast nu blir det att beställa dessa istället, det svarta var lite snyggt tyckte jag)

    Jag tror att alla på svets-kursen kommer att bli riktigt avundsjuka 😀

  6. Freja says:

    Jesus, du vänder upp och ner på min värld! I Like!

  7. dam i tofflor says:

    Då vet du ju att en del av dem som stirrar kanske bara gillar din rosa halsduk. 🙂

  8. Maria: Ja, jag blev himla nyfiken. Kan ha varit i Danmark, personen hade både danska och svenska tidningar med sig (och det var ett Öresundståg).

    dam i tofflor: Ja, det var det jag försökte intala mig ju 🙂

  9. svalin says:

    Kolla om det går att hitta liknande byxor i en ljus färg och färga dem sen till den färg du vill ha.

  10. Ah. Tänkte inte på det 😀 Ska leta efter vita canvasbyxor 😀

  11. Anders J says:

    Borde inte vara så svårt, alla målare har ju vita (mer eller mindre)!

  12. pärlbesatt says:

    Tänkte också att det var vita som färgats. Så länge det är naturmaterial ska det inte vara svårt att få till. Modeblogga det sen, när du gjort det! 🙂

    Själv vill jag ju ha en snickarkjol, tack för påminnelsen!

  13. dean says:

    Kan känna igen det där. Jag brukar haja till om jag ser en anonym person, och min första tanke är alltid att hen är snygg eller ser bra ut. Men sen tänker jag att jag inte får stirra, för hen kommer inte fatta att jag stirrar uppskattande utan tro att jag glor elakt och dömande. Iaf om hen har lika dålig självkänsla som jag. Svårt det där…
    (Snickarkjol låter fint, tycker jag!)

  14. dean says:

    Haha, androgyn menade jag. Inte anonym.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *