Kan innehålla spår av tågnördighet

Det sägs att tåg är ett vanligt specialintresse bland aspies. Det råkar också vara väldigt vanligt bland de transtjejer jag känner; både de med och utan Aspergerpersonlighet i övrigt.

Jag är så van vid “tågmuppar” att jag inte märkt att jag börjat bli en själv. En biverkning av livet som kringresande föreläsare, antar jag. Det började helt oskyldigt med att leta efter information om olika vagnstyper, men snart började jag även fota stationsbyggnader och läsa på lite om järnvägshistoria och sedan var det kört. Jag ska inte påstå att jag är en äkta tågmupp, men jag har definitivt en släng av det.

Än så länge har jag inte varit på järnvägsmuseet i Gävle, men det kommer säkert längre fram. Idag har de något jippo där, för det är tågets dag eller något sånt. Dagen till ära körde de ett tjusigt gammalt rostbrunt tåg från Borlänge, som även stannade i Sandviken på väg till museet.

Jag åkte inte med, men såg att det var många förväntansfulla tågnördar ombord. Väldigt många barnfamiljer, men även en del vuxna utan barnsällskap. Eller man kanske ska säga “vuxna som vågar stå för sitt tågnördande även om de inte har några barn att gömma sig bakom”.

För egen del har jag ända sedan jag började förstå Asperger haft märkliga komplex över att jag inte har så stereotypa specialintressen; som om jag är rädd att bli avslöjad som fuskare. En neurotyp som vill ha Asperger för att det är så coolt. En neurowannabe.

Men nej, man behöver inte vara intresserad av tåg eller datorer bara för att man har Asperger. Jag vet. Ändå känns det bra att få sin aspie-identitet bekräftad.

This entry was posted in Resor. Bookmark the permalink.

18 Responses to Kan innehålla spår av tågnördighet

  1. S says:

    Finns ett järnvägsmuseum här också där jag bor, och när det är järnvägens dag är det sannerligen inte bara barnfamiljer. Där är klasar av uppenbara tågnördar med stora kameror som plåtar lok ur alla tänkbara vinklar. Go for it!

  2. Mellanvärld says:

    Det sägs att tåg är ett vanligt specialintresse bland aspies. Det råkar också vara väldigt vanligt bland de transtjejer jag känner; både de med och utan Aspergerpersonlighet i övrigt.

    … …
    undrar vad detta beror på…

  3. S: Ja, det kan iofs kanske vara så att de som åker med tåget inte är helt representativt för de som besöker jippot? Att om jag faktiskt tog mig dit skulle se många fler uppenbara tågnördar? 😀

    Mellanvärld: Det undrar jag med. Vad gäller aspies går det säkert att förklara med att det

    1. finns massor att lära sig om tåg – siffror och beteckningar etc – för de som gillar sånt
    2. är tekniskt avancerade maskiner som kan vara spännande att försöka förstå, för den som gillar det
    3. Ger utrymme för frossande i historisk korrekthet OCH rollspel samtidigt, om det är museijärnväg
    4. är något som är enkelt att sortera, någorlunda förutsägbart (eh, okej, förseningar, jag vet. Men den fysiska konstruktionen är standardiserad. Den som gillar mönster och rutiner kan säkert tilltalas av det.

    Vad gäller transtjejer… Jag vet inte om jag skulle våga påstå att transtjejer är överrepresenterade som tågmuppar, det kan ju vara en tillfällighet att det är så bland de jag känner. Och jag har hört ett antal mer eller mindre allvarliga förklaringar att det är något freudianskt (tåg=fallos).

    Jag skulle nog hellre förklara det med att många transtjejer kanske har kämpat för att passa in i en mansroll och letat efter “manliga” intressen innan de kommit ut, och att tågnördande var rätt bekvämt till skillnad från tex. idrott – och att man som bonus träffar många aspies, som är relativt fördomsfria och öppensinnade.

  4. Ylva says:

    http://www.postvagnen.com/forum/ – forum för tågnördar och andra intresserade.

  5. dean says:

    Jag såg också ett gäng tågnördar för ett tag sedan, det var helt förtjusande och gjorde min dag.
    Det var enbart medelålders män och de färdades i en skitsnygg gammal tågkärra i färgen solblekt knallröd, som såg ut att egentligen vara ett litet märklin-tåg som någon förstorat.
    Då önskade jag att jag också var tågnörd, och det tror jag verkligen att jag hade kunnat vara om jag hade haft nördsyndrom, men jag har bara nån utspädd variant av asperger med såpass mycket odiagnosticerad ADHD att jag aldrig orkar fokusera på ett intresse mer än typ 15 minuter innan jag ger upp.

  6. charlie says:

    gävle tågmuseum e lite kul faktiskt även fast man inte intresserad 😀

    men förstå rvad du menar med att tåg e intressant för aspies som du däger med din lista….massa siffror, maskiner som e förutbestämm bara osv osv….

  7. Freja says:

    Jag har varit på Gävle järnvägsmuseum med ungarna som gisslan… De var uttråkade låååångt före mig…. Borde jag läsa in nått i det 😉

  8. charlie: Nu blir jag verkligen sugen ju 🙂

    Freja: Hahaha, ja, kanske? 😉

  9. MiaM says:

    Jag har INTE varit på museet i Gävle, däremot har jag och Sanna varit på London Transport Museum (i – trumvirvel – London… ett stenkast från tunnelbanestationen Covent Garden). Sanna verkade tycka att det var riktigt intressant, jag som ska vara den intresserade var liksom “klar” med att se grejerna snabbare (fast det berodde väl på att jag läst på om det mästa i förväg) 🙂

  10. Manganus says:

    Postvagnen rekommenderar jag också.
    Men även om det är helt uppenbart att det finns en och annan aspie bland skribenterna, så är det inte direkt ett ställe där jag automatiskt skulle välja att vara öppen.

    …fast, å andra sidan…

    Du, som så att säga är aspie och könsbytare också “till yrket”, du borde ju i varje fall kunna testa med att låta det ingå i den lilla biografi-rutan som man kan fylla i – om man vill.
    🙂

  11. anna says:

    Är aspie, tjej och tågnörd! Trodde jag var ensam om det typ, men så verkar inte vara fallet. Blev riktigt glad när jag läste ditt inlägg. 🙂

  12. Susanna says:

    Att det tog längre tid för mig att “kolla klart” på London Transport Museum berodde ju på att det var såpass interaktivt, man fick ju gå igenom olika “stationer” och stämpla den där gröna foldern i låstas-kupongstämplare i en viss ordning etc. 🙂 Och dessutom så vill jag oftast läsa allt som står på skyltarna under bilderna på diverse tåg/spårvagnar/bussar/häst-och-vagnar, även om texten är längre än en genomsnittlig roman. 🙂

  13. Susanna says:

    låstas = låtsas

  14. MiaM says:

    Sanna: egentligen borde du beskriva det där för de som driver tråkigare museer här och var, fast jag är tveksam till om de verkligen är beredda att lyssna…

  15. Efter att ha blivit bortskämd med Jamtli under hela uppväxten slås jag ofta av hur otroligt opedagogiska och tråkiga museer är, helt i onödan. Som om de verkligen inte vill att människor ska hitta dit.

  16. MiaM says:

    Medhåll, inte ens jag som är intresserad av spårvagnar å sånt tycker att spårvägsmusset i Stockholm är särskilt besöksvärt…

    Å andra sidan hade det säkert varit med besöksvärt om jag inte redan “exponerats för” dels rätt mycket av de kunskaper de försöker förmedla och dels bättre upplevelser av liknande fordon som faktiskt körs i museitrafik och inte bara står stilla med i bästa fall möjlighet att kliva in i vagnarna…

  17. Varför blev jag inte museipedagog? Än är det kanske inte för sent, iofs 😉

  18. Pingback: Asperger hindrar inte lokförare – det gör Transportstyrelsen | trollhare

Leave a Reply