Androgynekologi

En dag i oktober 2006 går jag till hälsocentralen för en cellprovskontroll, och med mig därifrån får jag en lapp med ett telefonnummer jag inte tänker ringa: till Kvinnokliniken. Barnmorskan tyckte att jag borde göra något åt min vestibulit, men jag visste att de skulle skicka mig till kuratorn igen för att lära mig att vara kvinna, och jag stod inte ut med tanken. Detta var det som avgjorde att jag försökte söka till könsutredningen igen. Rädsla som drivkraft är inte att underskatta.

Senaste gynundersökningen var för 2½ år sedan; innan jag började med testosteron. I stort sett har alla gynundersökningar kretsat runt ångest över att bli könad som tjej, lika mycket som över att bli påmind om könsorganen, och för den delen: Ångest över hur ont det gör. Samma sak varje gång – tills idag alltså.

Ringer 1177, efter att ha förberett mig genom att lägga upp rösten så att jag passerar som tjej. Med 38½ graders feber är inte ens jag villig att köra standardföreläsningen om transkillars anatomi för sjukvårdsrådgivningen. Rösttricket fungerar: Jag blir vidarekopplad till en sköterska på hälsocentralen som jag träffat förut, och som fixar en akuttid utan knussel. Träffar en ung läkare som ber om ursäkt för att hon inte vet allt om könskorrigeringar. Wow. Läkare som är medvetna om sin egen okunskap och därtill vågar erkänna det – de växer inte på träd.

Det rullar på, och allt känns så självklart. Först när gynundersökningen är klar och jag möter en annan patient på väg ut från rummet, så förstår jag att jag inte har några problem med att vara öppen som transperson. Hen ser den hiskeliga gynstolen skymta över min axel och dröjer kvar med blicken på mig en extra sekund. Det är inget jag reflekterar över, förrän jag reagerar på att jag inte reagerar. Jag har glömt bort att noja mig över att bli tjejad. Kanske för att jag faktiskt passerar som icke-kvinna, kanske för att jag har blivit tryggare i mig själv. Förmodligen både och.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

This entry was posted in Könsidentitet, Transitionsdagbok and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

15 Responses to Androgynekologi

  1. Linn says:

    Jag gjorde min första cellprovtagning för några månader sedan. Fy helvete, det gör jag aldrig mer om! Det avkrävde mig bokstavligt talat både blod, svett och tårar. Allt var normalt så de kommer inte kontakta mig förrän om 3 år, vet inte om jag förträngt smärtan till dess. Nu känns det som om jag hellre tar cancern.

    Barnmorskan gav mig oombedd massor av råd om hur jag skulle utföra vaginala samlag. Jag sa “jag är inte intresserad” upprepade gånger, ville inte komma ut förrän jag kommit ur stolen.

  2. Pett says:

    “Tjejad” var nog ett av dem fånigaste och dummaste påhittade uttryck jag någon sin hört, näst efter hen såklart.

  3. Susanna says:

    “Pett” var nog ett av de fånigaste påhittade fejk-nick jag någonsin har sett. 😛

  4. Susanna says:

    Det “vanliga” cellprovet tycker jag inte gör så värst ont, det känns knappt. Men för nåt år sedan så var provet “osäkert” (typ “du kanske har cellförändring men kanske inte så vi måste ta ett vävnadsprov för att vara helt säkra på att du är frisk) och när de skulle ta vävnadsprovet (ja det var två sköterskor som hjälptes åt, jag vet inte om de brukar göra så) gjorde det helt ofattbart ont. Jag skrek rakt ut och skrämde nog slag på sköterskorna. Sen hämtade den ena sköterskan nåt slags magiskt kirurgiskt instrument och när hon använde det så gjorde det inte lika ont längre. Skumt men bra eller nåt. Iaf så visade det sig att jag var frisk, men när man har folk i släkten som har dött av cancer så blir man ju lätt lite nojig och går hellre och undersöker sig en gång för ofta än för lite.

  5. Susanna says:

    Vad skönt att du har slutat “noja” dig över att bli felkönad förresten, att vara trygg i sig själv är få förunnat. Hoppas att undersökningen gick bra för övrigt.

  6. Pett says:

    Pett är faktiskt inte något “fejk-nick”, då det är ett vanligt smeknamn på mitt förnamn.
    Tråkigt nog hade du inget vettigare att komma med.

  7. Linn says:

    Det är just det som är grejen Pett. I och med att du inte hade något vettigare att komma med än “”Tjejad” var nog ett av dem fånigaste och dummaste påhittade uttryck jag någon sin hört, näst efter hen såklart.” så får du ett svar på samma nivå.

  8. Susanna says:

    Pett: som man ropar får man svar.

  9. Sanna: Ja, sånt prov var det tal om att jag skulle göra för ett antal år sedan, men de lyckades aldrig. Men visst går det ut på att de faktiskt ska knipsa av en bit? Huva…

  10. Catrin says:

    Aj aj aj aj aj… vestibulit gör så jävlans ont och utdraget o bli av med dessutom. Aj aj aj aj…. säger jag igen. Var bara tvungen o skriva det när jag läste ditt inlägg. AJ!

  11. Susanna says:

    Jag tror att de kanske knipsade på nåt sätt, men de hade skitsvårt att komma åt eller nåt sånt och det var därför det gjorde så jäkla ont (tror jag). Jag minns inte allt sådär glasklart i detalj och vill nog inte göra det heller.

  12. Jo, jag vet alltför väl 🙁 Är inte fri från det än, men det är inte lika illa som förr iaf.

  13. plastbaronen says:

    Har aldrig varit hos gynekologen. Faktiskt. Fick en massa brev men kastade dem, eftersom jag ansåg att jag inte hade något där att göra; jag hade inte sex och eländet där inne skulle bort i vilket fall som helst.

    När man är “färdigkastrerad”, är det fortfarande någon vits med att gå dit eller?

  14. Citerar:

    “Current BC medical guidelines recommend that females under age 69 who have been sexually active have a cervical Pap smear every two years. If you have never had fingers, toys, or a penis inside your vagina, your risk for HPV (and thus cervical cancer) is very low, and your doctor/nurse may agree that a Pap smear is not necessary.

    Testosterone causes changes to the cervix that are similar to early cancerous changes, so if you are taking testosterone your doctor/nurse should note this on the lab form. If you are taking testosterone but are at low risk of cervical cancer, an abnormal Pap result most likely does not mean you have a pre-cancerous condition – it’s more likely just the changes from the testosterone – but your doctor may recommend further
    tests (another Pap or use of an instrument called a colposcope to look directly at your cervix) to make sure.”

    http://transhealth.vch.ca/resources/library/tcpdocs/consumer/medical-cancer.pdf

    Det här var inte ett cellprov jag gjorde. Har inte gjort något sånt sen det som ingick i utredningen, och det var 2½ år sedan. Fick en kallelse i vintras, men där stod det “VG ring och boka tid”, och min förmåga att få tummen ur är inte den bästa 😉

  15. Savox says:

    “Det är inget jag reflekterar över, förrän jag reagerar på att jag inte reagerar. Jag har glömt bort att noja mig över att bli tjejad. Kanske för att jag faktiskt passerar som icke-kvinna, kanske för att jag har blivit tryggare i mig själv. Förmodligen både och.”

    Antingen det, eller också var du bara feberyr. 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *