Falsettfjolla – ett tecken på manlighet

Dagens insikt: drygt två år efter pubertetens intåg har jag en så mörk röst att jag låter riktigt manlig även när jag illtjuter i falsett.

När jag tagit ett kvällsdopp och skulle gå in till stranden igen visade det sig vara rena hinderbanan. Vart och vartannat steg jag tog snubblade jag på en fisk, eller trampade på en krabba som flydde i panik, eller något sånt. Och varje gång jag kände något på foten – eller under – tjöt jag som det mantimmer jag är.

Min röst i falsett är definitivt inte lika ljus som den brukade vara, och den är betydligt hesare nu, så mina “IIIH!” lät otroligt manliga. Och illtjuten matchade antagligen mitt flaxande med armarna perfekt.

This entry was posted in Transitionsdagbok and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

8 Responses to Falsettfjolla – ett tecken på manlighet

  1. susitar says:

    Förresten, ska du på Stockholm Pride i år? Nu när det är gratis att gå på seminarierna, så kan t o m en snåljåp som jag komma och lyssna. Ifall du ska tala någonstans så vill jag verkligen höra. 🙂

  2. Haha, vilken rolig definition på att vara en riktig man.

  3. Mellanvärld says:

    Skrika för sådant, vad konstigt. Vet du inte att man bara ska sprätta till? 😛

  4. Så sant så, endast en riktig man vågar erkänna sina rädslor med mantimmerskrik, bra jobbat! ^^

  5. Haha, jag skriker så mycket jag vill 😉

  6. dam i sandaler says:

    Väldigt fin bild, tycker jag

  7. Chris says:

    Du är en sådan underbar inspiration! Tack för det!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *