Thomas Beatie: “It’s so bizarre having to ask for permission to have a child”

Igår var jag på bland annat Thomas Beaties tal, som var mindre av ett “formellt tal” än på invigningen. Istället satt Thomas och hans fru Nancy i varsin fåtölj på scenen i Hörsalen på Kulturhuset, och pratade öppet och självutlämnande om sitt liv, med väldigt mycket humor och lika mycket allvar.

Bland annat förklarade Thomas att skillnaden mellan könen rent biologiskt är mindre än många tror. Thomas säger:

“We’re all female in one point. All men are transgender.”

Han berättade också om hur svårt det var att få hjälp med insemineringen: De första åtta läkarna som Thomas och Nancy gick till vägrade hjälpa dem. På en mottagning blev de hänvisade till en psykolog, men efter att de hade betalat tusentals dollar och väntat i månader, fick de veta att mottagningen inte ville ha dem där. På ett annat ställe fick de veta att deras ansökan skulle tas upp av en särskild “etisk kommitté”, som sedan bordlade ärendet och förhalade processen.

“It’s so bizarre having to ask for permission to have a child.”

Den åttonde läkaren var själv transperson, och sa, enligt Thomas:

“Society will see your child as an abomination.”

Till slut fick de tag på en läkare som var villig att hjälpa dem. Thomas berättar att det var ett självklart beslut att han skulle bära barnet, och att han inte känner att det finns någon motsättning mellan att vara man och att vara gravid:

“I didn’t let pregnancy define me.”

Han drar en parallell till att en del tycker det är omanligt att ha rosa skjortor, men en man blir inte mindre man bara för att han tar på sig en rosa skjorta. På samma sätt är varken penisstorleken eller förmågan att föda barn något som avgör ens kön. Och, som Nancy säger, så var Thomas “the perfect dad to carry a baby”.

Thomas and Nancy Beatie på scenen, Stockholm Pride 2011

Thomas och Nancy har en fantastiskt varm utstrålning, och de skämtar en del – till och med när de berättar om hur Thomas blev sjuk några veckor efter det första inseminationsförsöket. De var på en husvisning när Thomas fick något som verkade vara mens med kraftig mensvärk till, och Nancy tyckte att han skulle “suck it up” och inte mensbloda ner de dyra sofforna. Det visade sig sedan att han var gravid, men att det var ett utomkvedshavandeskap och Thomas fick missfall – och för att rädda honom var de tvungna att operera bort ena äggledaren. Ett hårt slag för en person som kämpar för att bli gravid, såklart.

De berättar också om hur de blev dåligt bemötta av transcommunityt i USA, där många av de stora transorganisationerna inte ville ha med dem att göra, eftersom organisationerna tyckte att familjen Beaties öppenhet skulle skada transrörelsen som hela tiden strävat efter att leva stealth, leva “normalt” och absolut inte göra något som kunde provocera heteronormen.

Det största stödet fick de istället från de konservativa grannarna i småstaden där de bor; från folk som redan kände dem som Thomas och Nancy och sedan insåg att transpersoner är människor som vem som helst. Den sortens bemötande de har fått i Sverige var en överraskning. Nancy säger:

“Everyone should be like this country – except the sterilization!”

Allt de ville med den där artikeln som startade det hela var att få veta hur det skulle fungera med samhällets byråkratiska system. De fick veta till exempel att på Susans födelseattest skulle Thomas listas som mor och Nancy som far, och trots att de är gifta räknades relationen som ett samkönat samboförhållande just i föräldraskapsfrågan. Det innebar bland att ifall Thomas skulle dö skulle Nancy inte få vårdnad om Susan – det skulle istället Thomas transfoba biologiska pappa få, trots att han inte har varit en del av Thomas liv på många år.

Det var den sortens byråkratibrottning som gjorde att de vände sig till HBTQ-världen för stöd, och inte för att bli kändisar. Mediadrevet var oväntat och kom som en chock för dem, och besvikelsen över att stora delar HBT-världen gav dem kalla handen är påtaglig. Ändå ångrar inte Thomas och Nancy att de lever öppet:

“Being open is part of our society evolving.”

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , , , , ,

This entry was posted in Barn och genus, Bilder, Genus, HBTQ, HBTQ-juridik, Könstillhörighetslagen, Politik, Regnbågsidoler, Relationer, Reproduktiva rättigheter, Sexism, Stockholm Pride, Trans* i media and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

9 Responses to Thomas Beatie: “It’s so bizarre having to ask for permission to have a child”

  1. Mikusagi says:

    Citatet du avslutar med är superbra och säger så mycket!

  2. Pia says:

    Vad bra du skriver!

    /Pia

  3. InezGöran says:

    Eftersom du säkert vill ha respekt för dina åsikter så respekterar du säkert mina. Att jag tycker detta är helt fel.

  4. Och jag säger att det är rätt 🙂

  5. Martin says:

    Min åsikt är att det är helt rätt och att InezGöran har totalt fel och inte har förstått ett dugg av detta!

  6. Freja says:

    Tack för att du skrev det här referatet, det låter som en fantastisk “föreläsning”, önskar jag kunnat vara där! Och jag, som den “normalaste” av de “normala”, tycker Beatie har helt rätt i allt han säger, så det så!

  7. Låter intressant, hade varit kul att se. Finns det tillgängligt på internet någonstans? Så tråkigt att de har mött så mycket motstånd även från transpersoner, tycker att slutcitatet är så jävla rätt.

  8. Andrea says:

    Tack för att du återger paret Beaties tal för oss som inte kunde vara där!

  9. Nobody says:

    En kortare intervju finns här:
    http://svtplay.se/v/2553829/barn_till_varje_pris_/beatie___it_s_not_a_male_or_female_desire_to_want_to_have_children__it_s_a_human_?sb,k166429,1,f,-1

    Det låter så självklart det han säger! Varför skulle det vara en motsättning att vara man och föda barn, när man nu råkar ha de biologiska förutsättningarna? Det förändrar ju faktiskt ingenting.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *