Ökad mediafördumning om ADHD

Jag vet inte varför Expressen envisas med att ge Eva Kärfve så stort utrymme. Jag vet inte heller varför de har satt rubriken “Ökad medicinering med narkotika mot adhd en het potatis”. Men redan i ingressen hävdar de att metylfenidat (Concerta och Ritalin) är en “kontroversiell medicin”. Men vi kan ju kolla hur mycket utrymme de olika experterna har fått i artikeln:

“- Vi har länge haft en låg nivå av medicinering i Sverige jämfört med andra europeiska länder och USA. Det är ett värdefullt läkemedel för dem med stora svårigheter, det kan förändra och underlätta livet, säger Jan-Olov Larsson, läkare på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm som är specialiserad på adhd.”

“De flesta forskarna tycks vara eniga om att medicineringen måste ges i kombination med annan vård. Vissa barn kan behöva medicinen initialt för att kunna ta till sig extrahjälpen.

– I en ideal skolmiljö skulle vissa av de här barnen kanske inte behöva medicinen. Men det är för dyrt att ändra hela miljön, säger Jan-Olov Larsson.”

Jan-Olov Larsson, läkare: 105 ord.

“Men medicineringen är omtvistad.

– Det finns två läger – de som tycker att det är förfärligt att ge narkotika till ungdomar. Och så finns de som har positiv erfarenhet av medicineringen och sett att den hjälpt, säger Mårten Gerle, psykiatriker och medicinskt sakkunnig på socialstyrelsen.”

“- Vissa läkare lägger ner dagar på en utredning, andra nöjer sig med en kort intervju innan de skriver ut medicinen, och ordinerar den för att se om den hjälper, säger Mårten Gerle.

Det finns motsvarande geografiska skillnader i rapporter om antibiotikaförskrivning. En förklaring till skillnaderna handlar om olika inställning till behandlingen inom läkarkåren.”

Mårten Gerle, Socialstyrelsen: 100 ord.

“Det krävs bara en snabb sökning på nätet för att hitta en rad webbutiker som säljer receptbelagda adhd-mediciner. Lars Hansson är tullverkets nationella specialist på narkotika. Adhd-medicinerna är narkotikaklassade och går under narkotikalagstiftningen.

– Antalet beslag av metylfendidat, samlingsnamnet på substansen som finns i läkemedel som föreskrivs för adhd diagnoser, har ökat kraftigt. Det här har vi ju känt till tidigare, men det är så mycket som missbrukas i dag med alla internetdroger, säger han.

När läkemedlet säljs på svarta marknaden riskerar det att ifrågasättas, precis som diagnosen om ribban sänks.”

Lars Hansson, Tullverket: 82 ord.

Till detta tillkommer en personlig berättelse om hur Hanna Wilenius och sonen Leo har blivit hjälpta av att få en diagnos: 404 ord, och “Maria” som inte har någon diagnos men berättar att hon provat Concerta som partydrog: 75 ord.

Och så, till sist:

“Men det finns de som inte bara är kritiska till själva medicineringen utan även menar att allt för många får diagnosen adhd.

– Diagnosen är så luddig att halva befolkningen kan få den utan att ljuga. Det är bara en fråga om hur man betonar sina problem, en gummi-diagnos. Vi varnade för detta. I USA är det hejdlöst, tio procent av alla tioåriga pojkar har diagnosen, säger Eva Kärfve, docent i sociologi vid Lunds universitet.

Hon har skrivit boken “Hjärnspöken” där hon kritiserar Sveriges neuro- psykiatriska etablissemang för att tillskriva allt för många barn någon form av neuropsykiatrisk problematik. Tidigare handlade diskussionen främst om damp, som i dag räknas som en undergrupp till adhd.

För några år sedan var hon involverad i den så kallade “Gillbergaffären”. Barn- och ungdoms psykiatriker Christopher Gillberg lanserade damp-begreppet på 1980-talet. När Eva Kärfve ville få tillgång till källmaterialet från Gillbergs forskning ledde det till en utdragen rättsprocess. Senare dömdes Gillberg för att inte ha lämnat ut källmaterialet från sin forskning. Materialet förstördes även, men Gillberg slapp straff för det eftersom han inte gjort det personligen.

– Alla de här mode-diagnoserna fräter liksom upp jaguppfattningen. Jagbilden blir mycket märklig. “Det är inte jag som gjort det, det är min adhd”, säger Eva Kärfve.”

“En del av kritiken mot läkemedlen handlar om att de har en avtagande effekt. De går ur kroppen och blir en sorts konstgjord andning, som inte har någon effekt på sikt menar kritikerna. Studier visar att det efter några år inte syns någon skillnad mellan en person med adhd-diagnos som ätit medicin och en som inte gjort det.
– Vissa av de här barnen har ju verkliga problem. Att bara ge dem ett piller är ju fruktansvärt cyniskt, säger Eva Kärfve.
Medicinen kan påverka aptiten, sömnen, vikten och tillväxten.
– Om du jämför med maxdoserna som tunga narkomaner går på, med en normal pojke som får 60 milligram per dag, så är det ingen jätteskillnad mot vad en missbrukare tar. Det är kanske hälften eller en tredjedel, säger hon.”

Eva Kärfve, som inte är läkare eller psykolog eller har någon liknande utbildning, men som ändå uttalar sig som en expert på området: 339 ord.

Alltså:

Specialistläkare: 105 ord.

Psykiatriker/sakkunnig på Socialstyrelsen: 100 ord.

Tullverkets specialist: 82 ord.

Dessa tre tillsammans: 287 ord.

Det är fortfarande 52 ord färre än vad Eva Kärfve har fått i Expressens artikel, och hennes uttalanden får stå oemotsagda.

Är detta objektivt? Opartiskt? Vetenskapligt?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

This entry was posted in Funkis, Funkispolitik, Kultur och media, NPF, NPF i media, NPF-forskning, NPF-hantering, NPF-vård, Psykiatri, Språk and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

15 Responses to Ökad mediafördumning om ADHD

  1. Vem bryr sig om det har “effekt på sikt”, det har ju effekt på sikt om man använder medicinen regelbundet. Töntig invändning tycker jag

  2. Wavelin says:

    Ja det påståendet visar ju på en okunnighet om sjukvård/läkemedel! Olika grupper av läkemedel har ju olika hänkt funktion, olika tänkt effekt.

  3. Atalanta says:

    Ja, att sociologer eller andra inom humaniora uttalar sig som expert om saker som har en komplex medicinsk och biologisk bakgrund (som de experter inte ha) är inte så sällan.

  4. Fanny: medicinen används vad jag vet aldrig mer än några år i följd, sedan sätts den ut p.g.a. tillvänjning och risk för vanebildning. Så om den ska ha effekt på sikt måste den som medicineras skaffa sig andra sätt att hantera sin diagnos, som t.ex. väl fungerande rutiner för sin vardag. Nu är inte jag någon expert, men jag tror att tanken med att medicinera är att ge en möjlighet att få igång sådana rutiner. Så Kärfve kanske inte är helt ute och cyklar när det gäller just den detaljen.

    Atalanta och trollhare: Jag tycker att det förefaller som om Kärfve refererar till annan forskning, som hon inte bedrivit själv. Kanske kan vara värt att kolla upp det först, innan man dissar?

    Eller är Kärfve ökänd som notorisk faktaförvrängare eller något sådant?

  5. Fanny: Ja, precis. Den rent kemiska effekten går ur kroppen efter ett antal timmar efter varje dos, men eftersom medicinen ofta är en förutsättning för att klara av att bygga upp sitt liv, så får det indirekt effekter på sikt – förutsatt att man faktiskt får det stöd man behöver i övrigt, alltså.

    Atalanta: Så sant. Jag försöker själv ofta påminna mig om att jag INTE är medicinskt utbildad…

  6. mupp says:

    Det pågår en debatt i både arbetarbladet och GD nu också. Rena skrämselpropagandan…

  7. @Christer Jansson Jo, Kärfve är känsd för att vrida till saker för att det skall passa in i hennes krig mot ADHD/DAMP diagnoser. Hon är också bra på att försöka verka mer insatt än vad hon faktist är.
    ” Om du jämför med maxdoserna som tunga narkomaner går på, med en normal pojke som får 60 milligram per dag, så är det ingen jätteskillnad mot vad en missbrukare tar. Det är kanske hälften eller en tredjedel, säger hon.”
    Jämför det med sifforona i den här artikeln där det står att det motsvarar en femtiondel av vad en missbrukare tar
    http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/missbrukare-drogfria-av-medicin

  8. Det där med att man blir “tillvänjd” efter några år skulle jag isåfall vilja se forskning på. Dvs. att den inte är lika effektiv längre. Jag vet att det för en del kanske inte är lika akut att medicinera när de fått ordning på sina liv litegrann, och att det för en del inte fungerar alls av olika orsaker, men det är inte samma sak.

    Nu tolkar jag iofs Kärfves uttalande som att hon snarare kritiserar att den INTE har någon långsiktig effekt, och att det är därför man måste tillföra den varje dag. Det borde ju rimligtvis finnas ett samband mellan tillvänjning och att medicinen på något sätt lagras i kroppen, menar jag.

  9. Pingback: Censur kring ADHD Medicin – En affärsidé för diskriminerarna « Kungabloggen

  10. Schizofreni says:

    Ja jösses
    Tack för din kommentar, artikelns titel visade hur rätt det var – Aftonbladet är väldigt skickliga på blunda kring vissa aspekter kring ADHD.Det senaste inlägget i bloggen visar att även bloggportalen kan blunda skickligt, de visar inte vilka artiklar som citeras etc fastän inlägget är plingat…

    Å andra sidan är någon väldigt koncentrerad på ADHD och att vara selektiv när det gäller ADHD. Bara vissa typer av kommentarer verkar släppas igenom på de partiska artiklarna aftonbladet släpper ifrån sig…

  11. dean says:

    Kvällstidningslöp igår: “Läkaren tjänar miljoner på att skriva ut amfetamin till ADHD-patienter” eller liknande: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13540598.ab

  12. Schizofreni says:

    Men kommer inlägget direkt från något diktaturstats egna servrar verkar det gå bättre:
    http://hi.baidu.com/kungabloggen/blog
    Tja, jag vet inte vad man ska säga…..

    Kanske bäst att ta gammelmedia med den klackspark de är för stöveltramparna.Tänkte över det du skrev, kanske är det dags för sexchockarna nu? “Dr.Damp hade ADHD-sex bet knarkhund i park” lr Dr.Knark Dödschockade med sex i kvarken… Lr du kanske har några bättre förslag?
    😉

  13. LeoB says:

    Forskning som visar att den här typen av medicin inte verkar ha effekt på längre sikt finns (i det här fallet ser man ingen skillnad efter 3 år om jag minns rätt).

    Ingen som känner till den? Hinner inte skicka en länk nu men kan göra det senare om någon är intresserad. (Välkänd forskning!)

  14. Det är den här du tänker på? http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1956418/

    Jag tycker den studien är väldigt intressant, absolut. Men jag förstår inte riktigt hur de kommer fram till slutsatsen att medicineringen slutar fungera. Är det jag som inte fattar tabellerna, eller kan man inte lika gärna tolka det som att det är de andra grupperna som kommer ikapp? Jag antar att det gjorts fler studier, men det här var den enda jag hittade när jag kollade snabbt.

  15. LeoB says:

    Tack, nej det var inte den studien jag tänkte på men den var synnerligen intressant på många sätt:

    – Visste inte att det var känt så tidigt att långtidseffekten troligen är noll.
    – Konstigt att ingen av de jag diskuterat ADHD med har nämnt den.
    – Användningen av neuroleptika mot ADHD kände jag inte till. Om det gällt vuxna med barnens vikt hade dosen de fick mer än väl räckt till för att framkalla motoriska problem. Lite märkligt att inget sådant nämns, men man kanske inte var så observant på det 1975.

    Den studie jag tänkte på är betydligt nyare:

    Jensen PS, Arnold LE, Swanson JM, Vitiello B, Abikoff HB, Greenhill LL, et al. (2007). 3-year follow-up of the NIMH MTA study. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry, 46(8), 989-1002.
    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17667478

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *