Post-Transition Stress Disorder

Jag försökte verkligen låta bli att gå till Stället; min favoritplats i skogen. Jag brukar sitta där och meditera eller bara ta det lugnt, men ikväll hade jag ångest av den där sorten som enklast åtgärdas genom en rejäl promenad. Efter två timmars irrande hamnade jag där i alla fall. Det gick inte att undvika Stället. Så jag satte mig ner och funderade över vad jag egentligen kände, och varför.

Allra först hade jag tänkt att anledningen var självklar: Det måste vara på grund av boken*. En massa gammalt elände som kommer upp till ytan och gör sig påmint, för att jag skriver om det. Men nej; minnena känns bearbetade sedan länge. Det är något nyare. Ungefär där gav jag upp, för någon vecka sedan eller så. Jag bestämde mig för att bara njuta av lyckan. Jag ÄR lycklig, men det betyder inte att jag inte har ångest ibland.

När jag satt där kom jag på att det var ungefär ett år sedan jag var på Stället sist, och att det har varit det mest skruvade året i mitt liv. Jag har genomgått en stor operation, börjat föreläsa, lärt mig massor om mig själv, och blivit lycklig. Jag har haft fullt upp hela året, och har liksom inte hunnit reflektera så mycket över allt som hänt. Då fattade jag vad det var: Post-Transition Stress Disorder. Som Post-Traumatic Stress Disorder efter en könskorrigering. Som den berömda postop-deppen, fast med nästan ett helt års förskjutning.

Jag har skuldkänslor över att ha det såhär bra, helt enkelt. Över att vara lycklig, över att ha fått så mycket. Jag fattar inte hur jag ska kunna ge något tillbaka till världen som ens är en bråkdel av det jag fått.

När jag fattade det var det som om friden knockade mig, och jag blev sådär lugn och harmonisk som jag alltid blir av Stället. Nu återstår bara att lära mig hantera skuldkänslorna. Det är inte fel att må bra; jag måste påminna mig själv om det.

*) Ja, du läste rätt: en bok. Den kommer ut i januari, så jag är mitt uppe i gravidillamåendet/babylyckan just nu.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

This entry was posted in Kirurgi, Könsidentitet, Överlevnadshandbok, Personligt, Psykologi, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

13 Responses to Post-Transition Stress Disorder

  1. jaheira says:

    själv är man fast i pre-transition stress disorder. smått deprimerande att höra att det finns en post-stress också, då man (även om man inser hur orealistiskt det låter) ändå försöker intala sig att allt kommer bli bra, när man väl är ‘klar’, haha. och ja, skogsvandringar är underskattade!

  2. Men det är inte alla som fastnar i att må dåligt efteråt. Jag tycker att jag har klarat mig väldigt lindrigt undan; det finns de som har det betydligt värre. Men det är förmodligen oftast mycket, mycket värre INNAN.

    Jag trodde ärligt talat inte att jag kunde må så bra som jag ändå gör 99% av tiden. Och inte heller trodde jag att de gånger jag faller, så skulle jag hålla mig över ytan – men det gör jag. Dvs. jag trodde att ifall jag mådde minsta dåligt igen, så skulle jag bli självmordsbenägen, men det är jag definitivt inte.

    Så håll ut. Det är väl en del av livet att vara lite låg ibland, men det blir definitivt bättre.

  3. Visselpaj says:

    Skriver du en bok, så spännande! =) Den vill jag läsa.

  4. Johanna says:

    Like på bok och på ställe och på lycka!

  5. dam i sandaler says:

    Men nu hänger jag inte med. Varför försöka undvika att gå till ett så bra Ställe? Jag har också ett Ställe, eller hade. Det har blivit förändrat på ett sådant sätt att det inte är lika lätt att samla sig på den platsen längre. Kanske dags att hitta ett nytt.
    Ser fram emot boken.
    Allt gott! 🙂

  6. Susanna says:

    Va? Har du skrivit en självbiografi? Lyxigt i såna fall. 🙂

  7. Jag försökte undvika det för att jag visste att jag behövde röra på mig, och att jag skulle fastna där om jag gick dit på en gång.

    Sanna: Jag håller på 🙂

  8. Mia says:

    Det blir spännande att läsa en bok skriven av dig! Kan inte bli annat än väldigt läsvärd:-)
    Här har också skrivits på bok, ihop med ett gäng andra vuxna med diagnos..fast vår kommer ut snart..i samband med bokmässan där vi ska ha ett miniseminarie dessutom. Så här börjar nerverna spöka över det..hehe

  9. plastbaronen says:

    Det är bra att du mår bra 🙂

  10. Mariana says:

    Jag vill också läsa din bok! Vilka fantastiska nyheter!

  11. Det var länge sedan jag hälsade på dig och blir jätteglad över att se att du mår så bra och att du dessutom skriver en bok. Den kommer jag naturligtvis sluka!

    Varm kram till dig!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *