Grus i skon – mitt fredagsnöje

Skyndar till bussen, med ett gruskorn i sandalen. Kommer på mig själv med att undra hur länge det gruskornet har legat där: hela dagen, eller ännu längre? Tankarna halvspringer iväg, precis som jag. Minnet av den tid då jag alltid hade grus i skorna.

Jag vet inte ens när jag började. Kan det ha varit någon gång i mellanstadiet som jag upptäckte hur mycket lugnare jag blev med en vass sten eller två inklämd mellan fotsulan och skon? Sådär så att när gruskornet föll ur skorna, så kände jag mig tvungen att lägga i ett nytt.

När slutade jag egentligen att självmedicinera rastlösheten med stenar i skon? Det var några år sedan. Efter säkert femton år av grusande tränade jag bort vanan. Då var jag så stolt över mig själv; att sluta ha sten i skorna var ett aktivt val jag gjorde, och kändes som ett framsteg i sig. Varje gång jag fick in en sten i skon av misstag, så gjorde jag en stor grej av att ta bort den. För så gör normala människor.

Men nu när jag har bråttom till bussen hinner jag inte stanna och plocka ur stenen – och jag inser att jag faktiskt inte behöver göra det. Jag kan tillåta mig själv att njuta av det lugn som ett gruskorn ger.

Jag känner inte längre skuld över att ibland behöva ha grus i skorna för att kunna slappna av. Egentligen borde jag förmodligen vara stolt över det – för ett mindre självdestruktivt sätt att knarka endorfiner på får man verkligen leta efter.

Så när jag kliver av bussen ligger gruskornet kvar i sandalen, i tryggt förvar under hälen. För att jag förtjänar att må bra.

This entry was posted in Kroppstankar, NPF-hantering, Överlevnadshandbok, Psykologi and tagged , , . Bookmark the permalink.

3 Responses to Grus i skon – mitt fredagsnöje

  1. Sigma says:

    Åh så fint 🙂

  2. plastbaronen says:

    Det finns en sorts skor som har små piggar inuti; ska vara hälsosamt. Typ som spikmatta fast för fötterna. Men de är väl dyra gissar jag. Själv gillar jag att gå barfota på grus 🙂

  3. Ja, såna som påminner lite om 90-talets “massagesandaler” korsat med spikmattor? Såna har jag sett. Skulle dock aldrig stå ut med det, för jag står inte ut med massagesulor. Det är ju under HELA foten, och det är ju en helt annan sak. Jag går tyvärr sällan barfota ute pga att vissa delar är känsliga för beröring. Snö, torra lervägar och och möjligen sandstränder eller gräsmattor, det fungerar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *