“There is no rule that says you can only do what you’re bad at”

Det är idag fem veckor sedan jag blev med ny mobil. Införskaffandet var en utdragen process – först av ekonomiska skäl, och sedan av velpottiga skäl.

Att skaffa ny mobil kändes så onödigt och lyxigt, även om den gamla började bli mer och mer trasig, och även om dess inbyggda funktioner för anteckningar och kalender inte fungerade för mina behov. Jag ägnade flera timmar åt att samla information, skriva ner och skriva ut inför varje föreläsningsresa. Jag släpade med mig en hel A5-pärm var jag än gick, men kände hela tiden att jag inte hade någon kontroll. Jag körde slut på min hjärna på överfulla tåg efter att kontakten i mobilen börjat glappa och gjort det omöjligt att använda hörlurar. Visserligen skulle mitt liv bli så mycket lättare om jag köpte en ny mobil, men…

Till slut insåg jag att argumenten mot att byta ut min halvtrasiga mobil lät ungefär som när jag var tio år och försökte lära mig av med att memorera det jag såg, bara för att det kändes som att jag fuskade om jag använde bildminnet. Så jag begick en dödssynd: jag gjorde något enklare för mig själv, och köpte mobilen. Det ångrar jag inte en sekund.

Egentligen förstod jag nog det inte förrän igår. Där stod jag inför en personalgrupp i Stockholm och föreläste om “framgång vid ADHD”, och citerade Ned Hallowell:

“There is no rule that says you can only do what you’re bad at.”

Publiken skrattade, och jag med. Först då insåg jag att jag hade tolkat meningen bokstavligt, för mig själv.

Fortfarande sitter det i ryggmärgen att ta för givet att det som verkar enklast och bäst i mina ögon, egentligen är fel på något sätt. Det är inte självklart för mig att det är okej att göra det lätt för mig på något sätt – men jag har åtminstone kommit så långt att när jag väl upptäcker mina automatiska negativa tankar, så byter jag ut dem mot mer självkonstruktiva.

I fem veckor har jag haft min Incredible S, och jag förstår inte hur jag klarade mig utan den. Förmodligen för att jag inte gjorde det, egentligen.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

This entry was posted in Föreläsningar, Funkis, Funkispolitik, NPF, NPF-hantering, Överlevnadshandbok, Personligt, Psykologi, Självkänsla, Skam and tagged , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

10 Responses to “There is no rule that says you can only do what you’re bad at”

  1. Andrea says:

    Vad kostade den?

  2. Kaffetår says:

    Hej! Jag bara tycker du är så cool och så bra på alla sätt! Jag har läst din blogg lite anonymt sådär, jag är lite rädd för publicitet så jag smyger. 🙂 Jag väntar på en ADHD-utredning och just idag känner jag mig sådär värdelös och hemsk som man gör ibland när det inte funkar runtomkring. Diskberget attackerar snart, de viktiga samtalen ringde jag inte och jag är rädd att få sparken från mitt jobb för att mitt bristande arbetsminne gör det svårt för mig att förstå och minnas tvetydiga och luddiga instruktioner. Varför kan inte folk vara mer tydliga? Åh, jag var nog bara tvungen att skriva av mig lite. I suppose. Du är en förebild iaf. Även om jag inte är säker på att du kan eller vill ta åt dig det. Jag kommer fortsätta läsa! Kram på dig

  3. Tofflan says:

    Ehum… du har just påmint mig om att jag ska byta mobil… Har fått tag i en likadan som jag redan har, men en som är i bättre skick och inte tejpad… Ändå tar det emot att skiljas från sin gamla “kompis”…

  4. Mellanvärld says:

    …och jag som fortfarande inte har någon alls…

  5. Dam i tofflor says:

    Det där känner jag igen, känslan av att fuska när jag använder mig av de resurser jag har eller om jag har nån bra sak som underlättar tillvaron. Många år använde jag till att ge mest av det jag har minst av, (t ex en urstark fysik, morgonpigghet) på arbetsplatser där mina tillgångar (t ex analytisk förmåga) inte värdesattes.

  6. alfapetsmamma says:

    En Incredible S för en incredible I! Grattis! 🙂 Jag borde nog också..

  7. Hej Immanuel, ska ge dej och alla andra ett tips!
    Jag har skitsvårt för att städa, och ofta har det sett ut så att folk blivit totalt chockade om dom kommit hem till mej utan att jag hunnit röja innan. Idag ska min familj hälsa på, så jag och maken var tvungna att städa. Jag började igår när han var på jobbet. I vanliga fall när jag ska städa brukar jag göra upp nån sorts plan över i vilken ordning jag ska olika områden osv. Igår gjorde jag dock INGEN plan ALLS. Jag bara började städa helt slumpmässigt på ett bord. Jag stängde av alla tankar på resten av huset, tänkte BARA på det lilla bord jag höll på med. När det bordet var klart så fortsatte jag lika slumpmässigt med en bänk intill bordet. Tänkte BARA på bänken, INGENTING på resten av huset. Sen när bänken var klar tog jag en till bänk i närheten. Osv. Sen likadant när jag gjorde golvet – började där jag råkade stå, fokuserade helt på den lilla plätten, tänkte inte på resten av golvet.
    På så sätt så städade jag faktiskt mycket effektivare än jag brukar! Jag har tänkt att man måste ha en städplan för att vara effektiv, men planen gör att man tänker på ALLT som behöver göras, vilket i sin tur är handlingsförlamande eftersom det är så mycket. Och så orkar man inte riktigt, man måste ta paus hela tiden osv. Men genom att bara göra en plätt i taget och stänga av alla tankar på helheten så slapp jag den där handlingsförlamningen.
    Det är väl olika från person till person vilka knep som funkar, men jag slänger ut det här tipset iaf.

  8. dean says:

    Dvärghundspossen: Jag känner igen det där, jag gör nog omedvetet som du. Det är därför jag kan ägna tid åt att göra fantastiskt fint och rent på en hylla i ett skåp medan resten av lägenheten ser lika risig ut som alltid. Folk tror att jag inte har städat, men det har jag ju… Bara inte just där det syns och inte på så stora ytor.

  9. DP: Bra tips, men “problemet” för mig är att det är precis så jag gör och det är något jag borde lära mig av med. För hur gör du med alla saker som ligger där, som inte har någon bestämd plats där de hör hemma, när brickorna för hemlösa småprylar är överfulla eller när de sakerna som inte har någon plats är för stora för att rymmas på brickan?

    Alla tips säger att man måste ha bestämda platser för saker, men jag har aldrig kommit på hur man ska göra för att SKAPA de där bestämda platserna.

    (brickor för obestämbara prylar i varje rum, det utgår jag från att folk har alltså)

  10. Sofia says:

    Jag kom in på din blogg av en slump, började läsa och försvann plötsligt från tid och rum. Nu har jag ingen aning om vad klockan var när jag började läsa här, vad jag gjorde innan eller hur jag hittade hit. Minns inte heller vad som fick mig att frenetiskt och koncentrerat fortsätta läsa. Det bara hände. Jag blev helt plötsligt väldigt koncentrerad. Och är det något jag minns så är det att jag var väldigt okoncentrerad innan. Hela dagen har jag mått dåligt för att jag varit okoncentrerad och inte fått någonting gjort av allt det där viktiga jag skulle göra. Ingenting har jag kunnat koncentrera mig på. Men dina texter fastnade jag för. Din blogg lyckades jag koncentrera mig på. Väldigt grundligt och dessutom helt utan ansträngning.

    Det är bra lustigt hur motivationen styr koncentrationsförmågan! Och då menar jag inte så som det är för de flesta, att det känns “motigt” att sätta igång när man är omotiverad och att det är “svårare” att få in informationen då. Nej, för mig är det svart eller vitt. Det är en brutal skillnad på vad jag får in i huvudet när intresset finns där och om intresset inte finns där. Faktum är att om inte intresset, drivkraften och framförallt förståelsen för varför jag ska göra något så kommer jag mig inte ens för att FÖRSÖKA. Det är bara stopp. Och det är då dagarna bara går som den här. Och det är då det värsta av allt sker; först besvikelsen över att jag inte fått något gjort och sen insikten att jag faktiskt inte ens har försökt. Usch det är hemskt när jag inte ens klarar av att försöka bara för att jag inte hittar koncentrationen…
    Därför blev jag väldigt glad att du avslutade min dag på ett betydligt positivare sätt än jag någonsin kunde tänka mig! Här blev jag fokuserad, kände läsarlust och initiativ. Tack!

    Det är en märklig känsla av att inte ha koll och tappa tid och rum, men när det sker på det här sättet, att jag på ett positivt sätt blir inslukat i något, så mår jag inte dåligt över det. Tvärtom! Gillar skarpt din blogg. Eller snarare det du skriver om och ditt sätt att skriva på. När jag såg att klockan var mycket och skulle lämna din sida kände jag att jag borde skriva något. Tänkte då att jag skulle ju kunna göra något mycket ovanligt för att vara jag, agera här och nu och inte tänka för mycket. Bara skriva ett kort inlägg om att jag känner igen mig i mycket och att du har en bra blogg. Det är mycket bättre än att inte skriva någonting alls. Men…så blev det ett superlångt inlägg ändå. Dock väldigt spontant, så lite har jag ändå utmanat mig. (Brukar aldrig skriva inlägg.)
    Jag har själv asperger och skrattade lite smått för mig själv om hur du känner dig som ett ufo och ibland går in i lyktstolpar. Det är verkligen inte helt lätt att ta in och bearbeta intryck i den takt som krävs för att inte bete sig klumpigt…
    Tack för insiktsfull läsning! Det gjorde min dag. Och någonting har jag fått gjort idag också -jag har skrivit ett långt inlägg till någon jag imorse inte visste fanns. 🙂 Ta hand om dig. God natt

    .

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *