Tjejsamla – ett uttryck för slentriansexism

Tjejsamla är ett nyord. Det betyder inte att man samlar på tjejer, som jag först trodde, men det är nästan lika illa ändå.

Enligt Språkrådet betyder “tjejsamla” att “ägna sig åt samlande, men inte så intensivt utan bara så att man nöjer sig med några stycken av det man samlar på”. SvD frågar Språkrådets nyordsansvariga Birgitta Lindgren om ordet inte är nedvärderande?

“Nej, jag tycker att det är ett smart sätt att samla på. Det är lite kul att man kan diskutera sådana här ord. Det finns olika sätt att samla och det här är ett. Även om det kanske inte är representativt för alla tjejer så är det intressant att den här typen av ord bildas”

Fumikofem är kritisk, och på twitter skapades genast fler nyord inspirerade av Språkrådets listning. Pontus Lundkvist, till exempel:

“När jag läste språkrådets nyordlista tjejspydde jag.”

Det verkar vara många som uppfattar prefixet “tjej-” som en omskrivning för “mindre seriös”. Jag gillar att man med det ordet lyfter fram olika sätt att samla, men jag har aldrig hört uttrycket “tjejsamla” förut, så jag googlar och försöker filtrera bort alla träffar som skrivits idag som reaktion på nyordslistan. Resultatet: En enda text. En krönika om olika sorters samlare:

“Man kan naturligtvis också “tjejsamla”. Vilket innebär att man nöjer sig med några stycken av det man vill samla på. Ofta är temat på en dylik samling ganska brett, vilket gör det busenkelt att hitta fem, tio eller hundra stycken. Saltkar skulle kunna vara ett exempel på brett samlande, och eftersom en sån kollektion aldrig kan bli komplett är den helt ointressant för extremsamlaren.”

Detta i kontrast till “extremsamlaren”, alltså. Extremsamlare, “som nästan alltid är man”, är istället ute efter att skapa en så komplett samling som möjligt. Krönikan avslutas med en anekdot om en äldre kvinna som trots sin ålder och könsidentitet visade sig vara extremsamlare (vilket säger mest om krönikörens fördomar).

Jag vill verkligen att mina sorters samlande/nördande får högre status, så jag gillar att man börjar prata om det. Men varför i hela friden kalla det för “tjejsamla”? Behövs det verkligen fler tvångskönande uttryck i svenska språket? Ni får ursäkta om jag låter irriterad, men jag queersamlar på exempel på sexistiskt språkbruk, så jag har låg tolerans för uttryck som det gått troll i på några få timmar.

Slentriansexistiskt språk tillhör ju förresten de där grejerna som man inte kan killsamla på, eftersom det finns hur mycket som helst av det. Jag kan inte heller tjejsamla på det, eftersom jag översköljs av det varje dag. Alltså queersamlar jag. Eller intergendersamlar, kanske jag borde säga?

Hursomhelst: Det språkliga könstvånget skapas och återskapas hela tiden – bland annat av Språkrådet, som verkligen borde veta bättre.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , , ,

This entry was posted in Genus, Internet, Kultur och media, Psykologi, Språk and tagged , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

18 Responses to Tjejsamla – ett uttryck för slentriansexism

  1. Lisa says:

    Slentriansexism är ett mycket bra ord

  2. svalin says:

    Håller med. Det är så tråkigt med ännu fler tvångskönade ord i svenska språket som dessutom reproducerar stereotypa föreställningar om kön.

  3. Mellanvärld says:

    Menar du att det inte betyder “att samla ihop tjejer”?

  4. Lisa: tack 🙂

    svalin: ja, verkligen. Och ju mer ja tänker på det, desto tydligare blir det att det “manliga” samlandet sätts som norm.

    mellanvärld: Nej, fast jag trodde det…

  5. AK says:

    Jag håller med dig till hundra procent, och tycker det är förfärligt att tänka att skulle man protestera mer högljutt skulle man bemötas med himlande ögon och ett “men spänn av”, för det är så protester mot slentriansexism bemöts i dagsläget. Att slentriansexism existerar är inte konstigt eftersom folk sällan tänker särskilt långt, men att upplysning och protester aktivt motarbetas är ett desto större problem. Hur göra?

  6. Åh, jag vet. Jag tror det bästa sättet är att vara påläst om t.ex. härskartekniker och argumentationsfel, och att sprida kunskapen om dem. För ofta är det just härskartekniker man möts av: förlöjligande, t.ex. Och att träna sig i motstrategier:

    http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4rskartekniker

  7. dean says:

    Om det är så att tjejer bara samlar litegrann medan killar samla mycket, tycker jag att vi ska se det som ett bevis på att det under stenåldern var männen som satt och plockade bär medan kvinnorna var ute och jagade. Männen bar hem fulla säckar med nötter och bär medan kvinnorna bara samlat ihop ett par harar eller hjortar. Typiskt tjejsamlande.

    Vad heter det förresten om man samlar på allt? Är det också en form av queersamlande, eller ett extremt machosamlande?

  8. Ja, naturligtvis 😉 Hm, sånt samlande kanske är bigender?

  9. Jack says:

    Apropå slentriansexism – ordet man som du och i princip alla svenskar slänger sig med i tid och otid är problematiskt. Det kan enkelt bytas ut mot en. Inget illa ment Immanuel, men du använder det (man) i dina texter. Tankar?

  10. Jag provade ett tag att använda “en”, men det blev väldigt svårt för många att hänga med i det. Inte så mycket pga att det är ovant tror jag, som att det blev många missförstånd.

    T.ex.:

    “Att få två NPF-diagnoser i vuxen ålder kan kännas väldigt kluvet. En kan vara lättad och ledsen samtidigt.”

    Är lätt att tolka som t.ex.:

    En av diagnoserna kan vara en lättnad, men den andra diagnosen gör en ledsen.

    eller:

    Att få en enda diagnos kan göra en både lättad och ledsen (och då måste det vara dubbelt så jobbigt att få två diagnoser).

    När jag kanske egentligen menade:

    Man kan vara lättad och ledsen samtidigt, oavsett om man har fått en eller två diagnoser.

    Min erfarenhet är att även om grammatiken i övrigt visar att “en” i meningen ska tolkas som “man”, så är det väldigt många som läser slarvigt och missuppfattar texten då. Tyvärr, för egentligen skulle jag vilja använda “en”.

  11. I min dialekt (that is, Ekshärska, ett isolerad syskon till Värmländska) är “en” ordet för “man” så att “man borde göra såhär” blir “en borde göra såhär” (med de andra orden på vanliga svenska för enkelhetens skull). På många sätt är gamla isolerade dialekter av den här typen “lingvistiska frysboxar” över hur språket har sett ut tidigare, så jag undrar helt plötsligt om “man” kom i användning senare? Om det fanns en period där alla sa “en”? Och jag skulle inte bli förvånad om bytet i så fall något samstämde med kristendomens/katolicismens inträde…

    En f.d. vän till mig uttryckte sig på ett ungefär så att slentriansexism är alldeles för jobbigt att tänka på och att man “måste kunna få se en bra film utan att behöva få den förstörd av såna saker” (då jag påpekade hur trött jag var på prinsessrollen i barnfilm). Det är nog tyvärr många som tänker så, men jag blir glad av att läsa dina inlägg och se att fler bryr sig.

  12. Jag börjar omedelbart att grunna på vad det heter på jamska, men kan inte komma på det. Intressant teori iaf, det kan nog ligga något i det. Fast varför just kristendomens införande?

  13. Helt värdelöst att lägga rekommendera ett sexistiskt ord som inte ens används. Det vore bättre om språkrådet gick ut stort och rekommenderade ordet HEN som faktiskt används. Låt oss alltså #INTEPRATAOMDET och hoppas att ordet glöms bort. Nu när det sprids (i ironiskt syfte) kommer det bara få fäste och killar kommer att använda det för att jävlas.

  14. Breathless says:

    Typ en sekund efter att språkrådet släppte den där listan så fylldes min Twitterfeed med folk som tjej-gjorde saker: “jag lever tjejliv idag”, “Jag tjejdammsuger litegrann” “jag tjejparkerar bilen nu”. Språkrådet kommer att få ett helvete med alla “tjej-ord” som kommer att användas under 2012, speciellt om nyord enligt deras kriterier bara behöver användas en gång. Kan de ha.

  15. Könsroller var tydligt definierade innan kristendomen i nordiska samhällen, men “hatet” för kvinnor och antagandet om att människan bestod av män och underklassen kvinnor kom först med kristendomen såvitt jag förstått. Jag skyller därför gärna först på den, men det är bara min egen vilda gissning.

  16. Breathless: Ja, det såg jag med. Den här listan gillar jag, btw:

    http://www.hannafriden.com/allmant/jattemanga-nya-bra-ord-till-svenska-sprakradet-lagg-till-och-sprid/

    Da-Ryun: Ah, jag fattar. Jag har fr mig att ingetdera orden var vanliga i skrift, på t.ex. 1800-talet. Men talspråk är ju en annan grej, så det är svårt att veta (och möjligt att jag minns fel också – det är bara mitt intryck. Har försökt komma på den äldsta texten där jag läst “en” eller “man”.)

  17. Oscar Andersson says:

    Tänk så olika man kan se på det från olika håll. Jag ser ordet tjejsamla som ett negativt uttryck gentemot männen till skillnad mot många kommentarer här. Detta med utgångspunkt i att extremsamlande killar kallas nördar med en negativ klang. Därav vill man hitta på ett “finare” och inte så negativt ord för kvinnligt samlande. Så föds tjejsamla.

  18. Intressant tolkning. För mig som nördwannabe/aspergare är “killsamlandet” något fint. Det märks ju i ursprungsartikeln (den enda text där ordet hade använts innan språkrådet tog upp det).

    Men frågan är varför man ska hålla på och köna olika sorters samlande på det sättet?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *