Hur radikalt är det egentligen att försvara transsexualismen?

Själv ser jag cissexualism (att folk identifierar sig som män eller kvinnor utifrån vilka könsorgan de föddes med) som något ganska sorgligt. I mina ögon vittnar det snarare om en bundenhet till biologin och att vi lever i ett samhälle där man har så svårt att frigöra sig från det föreställda könet att man intalar sig att identiteten avgörs av ens kroppsdelar. Cissexualism är ur denna aspekt snarare ett symtom på ett samhälle med alltför lite fantasi och alltför strikta könsroller.

Stycket ovan är bara ett experiment. Det är inte mina åsikter, ifall ni tror det. Jag har bara citerat en text och bytt ut några ord. Låter den nedsättande? Lite förminskande kanske? Då fattar du kanske hur jag ser på den ursprungliga texten:

“För ärligt talat: hur radikalt är det egentligen att försvara transsexualismen? Att med ett pseudokritiskt, queerfeministiskt språk beskriva transsexualism som frigörelsen från biologin? För om detta är höjden av emancipation, då kan jag inte låta bli att vara melankolisk.

Själv ser jag transsexualism som något ganska sorgligt. I mina ögon vittnar det snarare om en bundenhet till biologin och att vi lever i ett samhälle där man har så svårt att frigöra sig från det föreställda könet att man måste justera kroppen. Transsexualism är ur denna aspekt snarare ett symtom på ett samhälle med alltför lite fantasi och alltför strikta könsroller.”

Rasmus Landström recenserar i UNT Signe Bremers avhandling Kroppslinjer, och kan uppenbarligen inte låta bli att redogöra för sina egna föreställningar om transsexualism. Jag är ändå tacksam för tydligheten, eftersom det väldigt ofta inte är uttalat utan bara underförstått vad folk utgår ifrån.

Det hör till saken att Kroppslinjer inte handlar om könskorrigeringar som maktkritisk handling, utan snarare om hur berättelser om könskorrigeringar förhåller sig till makt: till normer, till vårdapparaten, till lagen, och så vidare. Ändå är det precis det som Landström hakar upp sig på: fördomen om att könskorrigeringar i första hand skulle vara något slags ställningstagande.

Jag har skrivit om det förr; problemet med att Den Transsexuella Berättelsen så ofta blir missförstådd:

“den tolkas som argument; som om man försöker övertyga någon om att det man gör är rätt. Som om man måste övertyga någon. Som om det är upp till andra att avgöra om de godkänner ens könsidentitet, om de accepterar ens beslut att leva som sig själv.”

Nej, jag säger inte att allt är Rasmus Landströms fel, såklart. Jag säger inte att det är något ovanligt att tolka Den Transsexuella Berättelsen som att transsexuella är passiva offer (som dessutom är lite dumma då de inte fattar att ifall samhället var fritt från könsroller så skulle de inte behöva förändra sina kroppar, typ) – tvärtom. Jag säger inte att det är något fel att som transsexuell själv försöka förklara hur man känner, och jag säger inte att det är fel av cissexuella att försöka förstå. Absolut inte.

Det jag säger är detta: att cissexuella väldigt ofta tolkar Den Transsexuella Berättelsen som om transsexualism är något som är upp till dem att ha en åsikt om. Jag säger att vissa cissexuella ibland tar för givet att deras hemmasnickrade teorier om transsexualism är mer relevanta än transsexuellas egna upplevelser. Framförallt säger jag att transsexuella alltför ofta tas ifrån tolkningsföreträdet för sina egna liv, just genom detta. Frågor om maktstrukturer i transvården och i samhället i stort reduceras till att handla om tillförlitligheten i transsexuellas egna upplevelser.

Landström frågar “hur radikalt är det egentligen att försvara transsexualismen?” Jag undrar: Hur radikalt är det egentligen att utgå ifrån att transsexualism ständigt måste “försvaras”, som om det vore ett omstritt fenomen à la UFO/snömannen/varulvar? Har vi inte kommit längre än så?

***

Kommentar: Jag har skrivit “cissexuella” och “transsexuella” eftersom det råkar vara just könskorrigeringar det handlar om den här gången. Egentligen skulle det lika gärna kunna stå “cispersoner” och “transpersoner”, då samma härskarteknik förekommer gentemot alla slags transpersoner. Och ja, jag är medveten om att det händer att t.ex. vissa transsexuella gör liknande saker mot andra transpersoner.

Uppdatering: Läs även Lukas inlägg.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , , ,

This entry was posted in Allt du inte visste att du inte visste om trans, Genus, Genusforskning, HBTQ, Kultur och media, Sexism, Språk, Trans* i media and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

11 Responses to Hur radikalt är det egentligen att försvara transsexualismen?

  1. Ylva says:

    Läskigt. Förutom det nedlåtande tonfallet och skuldbeläggandet kunde jag nästan skriva under på det där första, och då är jag inte ens transsexuell. Men det känns å andra sidan lättare att tala om cissexualitet som en norm att kritisera utan att kritisera de människor som lever i den.

  2. Man utan kuk says:

    Otroligt bra skrivet!

  3. Lauren says:

    “Idag är så kallad ”könskorrigering” ett ganska odramatiskt ingrepp. […] Ingreppen går snabbt och är relativt smärtfria.”

    Jag undrar ur vad denna kunskap är frambringad… Är det Rasmus Landströms egna erfarenheter som har föranlett legitimiteten att definiera könskorrigering på detta vis? Eller har kanske Rasmus Landström själv utfört ett studium av fenomenologisk typ varav denna beskrivning kommit fram?

    “Men att det inte bara på ett kulturellt och socialt plan är lätt att överskrida könen utan också på ett biologiskt plan, är något som den moderna forskningen har insett.”

    Dessutom menar Rasmus Landström alltså att det är lätt att överskrida könen. Jag undrar just i och med detta uttalande vad syftet med detta påstående är. Va? Det tycks vara så att Rasmus Landström är en person som helt enkelt ger sig själv tolkningsföreträde när det gäller många dimensioner av könskorrigering och framförallt rätten att utvärdera upplevelsen.

    Ja, nä jag vet inte ens vad mer jag kan säga om detta förutom att Rasmus Landström bör testa på att ha ödmjukhet inför andra människor.

    Tack för en riktigt bra blogg!!

  4. Jag håller med dig helt. Den där texten är problematisk på så många sätt. Fast samtidigt tänker jag att ifall han INTE hade skrivit att det är lätt, så hade det säkert istället fokuserat på hur otroligt tragiskt det är att folk genomgår såna dramatiska, oåterkalleliga behandlingar (med insinuationen att de minsann kommer att ångra sig för att de inte hade tänkt igenom det. Du vet, ångrar-temat). Det känns som om varje gång oinsatta mediamänniskor tar upp könskorrigeringar så är det alltid där de hamnar. Tyvärr.

  5. Hoppsan, missade de första kommentarerna. Det där ovan var menat till Lauren alltså.

    Ylva: Jo, jag förstår vad du menar. Jag tänkte ungefär så när jag läste igenom det imorse och undrade om det inte tom. var att sätta dumstrut på läsarna (typ som att jag förutsätter att folk inte fattar att det är nedlåtande att uttala sig om vad andras könsidentitet “beror på”)…

  6. Ylva says:

    Som bloggare kan man nog aldrig vara tydlig nog. 🙂

  7. lillmupp says:

    […] “Och ja, jag är medveten om att det händer att t.ex. vissa transsexuella gör liknande saker mot andra transpersoner.”

    Så himla trist med ett så dumt avslut på ett annars MYCKET bra blogg-inlägg.
    Vadå? Jo, ff gör sig plötsligt skyldig till samma övertramp som ff raljerar över. RFSL myntade begreppet Transperson och på ett så dumt sätt att Transexuella inkluderas i denna defintion. En del TS tycker väl kanske att är Ok men.. låååångt ifrån alla. De flesta TS jag talat med är tydligt cis i sin självbild. Men någon respekt för det kan man leta länge efter, såväl i HBTQ- som den “normaaala” världen.
    Suck.. så har queer-rörelsen skapat sin egen normativa struktur, en maktordning som är lika avskyvärd som de strukturer som queer-rörelsen säger sig bekämpa(!)
    “Det är synd om människorna” (Strindberg)

  8. lillmupp: men personer som identifierar sig som transsexuella OCH transpersoner samtidigt, och som beter sig illa mot andra transpersoner, då? Ifall jag hade skrivit “mot transpersoner” utan “andra” hade det ju kunnat låta som om det enbart var transsexuella som INTE identifierar sig som transpersoner, som kan vara transfoba.

  9. plastbaronen says:

    Bra skrivet och resonerat, Trollhare.
    Precis som Lauren reagerade jag dock också på det där om att det skulle vara lätt. Men eftersom det tydligt avslöjar skribentens okunnighet i ämnet, så är det kanske ändå bra att det står där, liksom för att verkligen understryka att han inte vet något om det han har åsikter om.

  10. Anna says:

    Jag är bara här och gästar ibland. När jag gör det så slår det mig hur oerhört mycket jag LÄR mig av dig. Dina tankar, vinklingar och egentligen så självklara ifrågasättanden ger mig massor, massor. Jag har en gång skrivit till dig (när jag upptäckte din blogg) om just det här med könsroller och om transsexuella inte skulle “finnas” ifall vi vore befriade från könsrollspåverkan. Och du svarade tålmodigt och seriöst och förklarade varför du inte tror det är så. Och jag köpte ditt resonemang. Tack för att du finns!

  11. Åh, kul att höra 🙂 Tack 😀

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *