Jag skrev en bok om att hitta mig själv, och tappade bort mig själv på kuppen

Min självbild är fullkomligt raserad. Jag är totalt förvirrad och har ingen aning om vem jag är längre. Och det känns väldigt bra.

Jag är en sån som aldrig ger upp men ändå aldrig lyckas slutföra något; sån har min självbild varit hela livet. I perioder har jag förbjudit mig själv att ta på mig att göra något alls, för att inte göra någon besviken. Möjligen har jag ägnat mig åt evighetsprojekt som städning och pluggande, men inget som faktiskt har ett tydligt mål. Andra perioder har jag ständigt tvingat mig själv att påbörja projekt jag vet att jag aldrig kommer bli klar med, som självbestraffning.

Efter att jag blev utbränd har min egen acceptans av min oförmåga varit villkoret för att alls överleva. “Jag duger även om jag är värdelös” har jag upprepat så många gånger att det inte ens låter ironiskt längre.  Men jag har aldrig ifrågasatt själva idén att jag inte klarar att slutföra saker, trots att jag uppenbarligen har lyckats avsluta flera av mina projekt. Jag har aldrig ifrågasatt det förrän nu, alltså.

I måndags var jag på tryckeriet och såg tryckprovet för min bok. Omslaget var utskrivet på fint papper, och vi diskuterade typsnitt med tryckerifolket. Då slog det mig att det är på riktigt nu. Min bok är färdig. Min. Bok.

Det tog några dagar innan jag fattade vad det betyder: jag har slutfört något. Inte bara en liten c-uppsats som tidigare, utan en hel bok. Idag insåg jag att jag tappat bort mig själv den senaste veckan. Ända sedan manus och omslagsbild gick iväg till tryckeriet i fredags har jag känt en märkligt tomhet inombords, som inte bara kan förklaras med lättnaden över att boken är färdig.

Plötsligt vet jag inte vem jag är, nu när jag inte kan bygga hela min identitet på hopplösheten. Men känslan av att inte känna igen mig själv, det är en känsla jag känner igen. Och det är fortfarande en underbar känsla.

This entry was posted in Kultur och media, NPF-hantering, Personligt, Självkänsla and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

19 Responses to Jag skrev en bok om att hitta mig själv, och tappade bort mig själv på kuppen

  1. Tofflan says:

    Otroligt spännande!!! Med din bok!

  2. Rikkert says:

    <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

  3. postdbt says:

    Jag grät lite när jag läste det här inlägget, för att jag blev glad för din skull och för att jag hoppas att jag själv en dag kan få vara i samma situation. All lycka till dig!

  4. alfapetsmamma says:

    Nämen gud så roligt!! Är det därför du varit så tyst? Och “en liten c-uppsats” förresten, det är det många som går bet på… (Inte jag dock, jag har aldrig trivts så bra som när jag skrev C- och D-uppsats.)

    Kommer du att sälja boken eller är det i bokhandeln man ska titta?

    Grattis igen!!

  5. Lisa says:

    Grattis!!

    Den vill jag gärna läsa.

  6. Dam i tofflor says:

    Stort GRATTIS!!! Ser fram emot att läsa boken!

  7. Åh nice! Det blir intressant. Är det Torbjörns tryckeri eller annat?

  8. tack alla 🙂

    Alfapetsmamma: Ja, jag har haft komplex över att inte få klart min d-uppsats, men c-uppsatserna skrev jag ju innan jag blev utbränd och minns dem som rena paradiset (vilket d-uppsatsen också var, det var därför jag inte ville bli klar med den…)

    Ja, jag kommer att sälja boken vid föreläsningar och på hemsidan och så 🙂

    Madelein: Japp, det är på Andet, såklart 🙂

  9. Bustjejan says:

    Ett stort grattis! 🙂
    Ser fram emot att få tassarna på en av dem! *vill läsa*

  10. alex says:

    Grattis! Kommer man kunna läsa den och när?:D

  11. alfapetsmamma says:

    Ska se om det inte går att lämna in inköpsförslag på bibblan redan nu. Åh så roligt. Stort grattis igen!

  12. Josefin says:

    Tack för en toppendag i Borås, det var bland det bästa jag hört och tagit del av på mycket länge. Så tack. Och lycka till med boken och allt annat. Din blogg, den kommer jag att följa.

  13. Mia says:

    Starkt jobbat! Å spännande!
    Det är häftigt att bli klar med och se en bok i tryck så. Nu har jag inte skrivit någon helt själv, så väldigt impad, nöjde mig med ett kapitel i en bok, men det var häftigt det också! Fast häftigast var nog de andras berättelser, min egen har jag fortfarande lite svårt för..den blev lite knepig då jag inte ville blanda in tonårssönerna för mkt i texten.
    Ska helt klart läsa din när den kommer ut!:-)

  14. Tristessa says:

    Åhh vilken underbar känsla det måste vara!!! Och vilken resa, fattar inte hur du burit dig åt fast jag följt din blogg 😮
    Grattis!!

  15. Alex: Tack! Den kommer ut den 6/3, och då kan man köpa den genom andet.se

    Alfapetsmamma: Bra idé 🙂

    Josefin: Åh, tack! Kul att du gillade föreläsningarna 🙂

    Mia: jag kan tänka mig att det är komplicerat när man har barn eller andra anhöriga som man inte vill ska känna sig “uthängda”. Men det går att komma runt sånt på olika sätt. Alltså, då menar jag genom att t.ex. låta de läsa vad man skrivit, och inte ta med något som de inte är okej med, eller att skriva helt anonymt, eller att skriva det som om det är fiktivt men kanske blanda in några detaljer ur verkligheten…

    Tristessa: Hur jag burit mig åt för att skriva en bok? Det fattar ju inte ens jag själv… 😉

  16. Susanna says:

    Fantastiskt! Jag längtar till den 6/3! Och grattis lite sent förresten. 🙂

  17. Savox says:

    Kommer det gå att få tag på den på Adlibris? ;D

  18. Det tror jag tyvärr inte, men den ska gå att köpa på andet.se 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *