Duschrumsskräck

Igår eftermiddag när jag kom till vandrarhemmet skulle jag bara checka in, dumpa väskan, gå på toa och gå ut att fixa mat. Men herrtoaletten visade sig vara byggd på ett oroväckande sätt. Herrarnas dusch är ett öppet utrymme i rummet mellan korridoren och toalettbåsen; två duschar med en skiljevägg mellan. Oavsett vilken av duscharna man står i, är man fullt synlig från större delen av rummet. Om någon går på toa och bara tvättar händerna kan jag stå med ryggen mot, men vad händer om någon annan kommer och ska duscha?

Jag visste att den dagen skulle komma, förr eller senare: att jag måste duscha i ett öppet rum, utan möjlighet att låsa om mig. I ett och ett halvt år har jag kunnat duscha utan problem på många olika vandrarhem, men nu blev jag osäker. Min första tanke var att gå upp klockan halv fem för att vara säker på att slippa möta någon i duschrummet. Min andra tanke var att hoppa över duschen. Sedan fick jag bilden av Buck Angel på näthinnan: om han kan duscha öppet på gym överallt* så borde jag också kunna det. Fobiträning.

Så jag gjorde det. När jag vaknade genomsvettig och sunkig imorse, så gick jag och duschade som om det vore det mest självklara i världen. Ingen dök upp under tiden, och jag vet inte vad som hade hänt isåfall. Kanske hade ingenting hänt, mer än att jag hade blivit sjukt nervös. Nu har jag i alla fall klarat av att duscha bland folk, även om det inte var något folk där.

*) Det var detta program jag tänkte på.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

This entry was posted in Transitionsdagbok and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

20 Responses to Duschrumsskräck

  1. drKotte says:

    Yey! Hurra!

  2. Dam i tofflor says:

    Tufft. Grattis!

  3. Micke says:

    Hej!

    På Malmö Högskola genomförs just nu en studie av två sjuksköterskestudenter om HBTQ-personers upplevelse av bemötande i svensk hälso-och sjukvård.

    Gå in på http://www.facebook.se/HBTQbemotande

    Hjälp oss att sprida ryktet om studien så att det blir en bredd i svarsfrekvensen. Din berättelse är viktig i sammanhanget.

    Vänligen, Micke

  4. Tristessa says:

    Det var lite kul, duscha med folk, utan folk 🙂 Grattis till framsteg, det är visst bra att få in sånna bilder i huvudet “kan de, kan jag bilder”.

  5. Man utan kuk says:

    Jag duschar i simhallen nästan varje vecka, en liten simhall med stor sannolikhet att få vara ensam i duschrummet, och det är läskigt som fan varje gång. Men hittills har det gått bra och ingen har vare sig sagt något eller slagit ner mig än. Heja oss!

  6. Tristessa: Ja, det gör det lättare att tänka så 🙂

    Man utan kuk: Heja! Modigt! 😀

  7. Samir says:

    Vad anser transsexuella om följande?

    http://www.undra.se/241/är-kvinnan-det-starka-könet

  8. Ellioth says:

    Fan vad modigt! Grattis!

  9. Ellioth: Tack ^^

    Samir: Alla tycker väl olika, även transsexuella. Själv tycker jag att “är kvinnan det starka könet?” är en väldigt märklig fråga öht. Om frågan är “har historien nedvärderat kvinnor och framställt dem som fysiskt och psykiskt svagare än vad de egentligen är?” så skulle jag svara: “ja!”

  10. ak says:

    Hej Trollhare och tack för en fantastisk blogg.

    Jag har en fråga men som jag inte riktigt vet vem jag ska vända mig till med och chansar därför med en kommentar här. Hur ligger det till med namnändring nu? Jag vill nämligen byta en gång till och måste då alltså vända mig till PRV denna gång, vilket kostar en hel del. De kräver ju att man anger skäl för namnbyte och jag är osäker på vad jag ska skriva för att de ska godkänna mina namn. Har du något förslag på “anledning” eller kanske tips på vem/vilka jag kan vända mig till? Vill helst undvik att vända mig till PRV el.l.

  11. ak says:

    Kanske bör tillägga att det är helt och hållet tydligt könsidentifierade namn jag vill byta till och även ta bort det enda gamla namnet med felaktigt kön(säger man så?) som tyvärr finns kvar.

  12. Jag vet inte säkert, men jag tycker/tror att det inte borde krävas någon utförlig förklaring eftersom förnamn inte längre räknas som könsbundna. Det var annorlunda förut när man var tvungen att ha läkarintyg på att man var ts och så. Nu borde det vara som vilket förnamnsbyte som helst.

    Nu förutsätter jag alltså att de namn du vill byta till är såna som redan förekommer som förnamn – om det är ett helt nybildat förnamn så är det en annan sak. De vill nog ha en motivering till att godkänna t.ex. Qwerty eller Kråka som förnamn, och de skulle inte tillåta Bajskorv (stötande) och CocaCola (varumärkesintrång) men annars tror jag inte de protesterar. Domen i regeringsrätten från 2009 (om att förnamn ska vara könsneutrala) gällde visserligen Skatteverket, men PRV ska följa samma regler. De får inte neka en ett visst förnamn med hänvisning till att det inte förknippas med ens juridiska kön.

    Om du känner att du vill skriva någon motivering ändå, så kanske något om varför du vill ha just de namnen? T.ex. “Jag vill heta X för att alla kallar mig det och det känns som jag”, eller “Jag vill byta till Y för att hedra en släkting”.

  13. ak says:

    Tack så mycket för svaret! Det klargjorde en hel del och därmed vågade jag fylla i och skicka iväg det. I allra värsta fall får jag ju överklaga.

  14. Håller tummarna för att det går vägen 🙂

  15. maukonen says:

    Grattis på namnsdagen Immanuel !

  16. Mellanvärld says:

    Är det din namnsdag i dag? (Har inte alls koll på sådant) Grattis på namnsdagen i så fall!

  17. schizad says:

    Jag vet hur det känns. Jag vägrade duscha efter gympan under delar av grundskolan. Fobin har nog inte helt släppt. Jag har bara blivit bättre på att undvika situationerna istället.

  18. Pingback: Tvångssterilisering på arkitekturmässiga grunder | trollhare

  19. Savox says:

    Om man t.ex. ska bada i ett badhus kan man ju alltid fega och smita in på familjeavdelningen (brukar finnas på större anläggningar och är främst avsedda för folk som kommer dit med sina småbarn). Gäller bara att se till så att det eventuella nyckelkort man fått passar i skåpet.

  20. Branwen says:

    Känner igen duschskräcken jag med, även om jag inte är transsexuell. Hade en allvarligt självskadebeteende förut som lämnat många ärr efter sig, och är alltid nervös när jag duschar på gym o dy. Ibland slutar folk att prata och bara stirrar på mig, men oftast är syrran med, och då pratar jag med henne för att distrahera mig (och bevisa för stirrarna att jag är lite normal i alla fall). Det är bara en enda gång som någon frågat mig om ärren, och det var utomlands för att han inte förstod vad det var. Oftast sneglar folk undrande, men vågar inte fråga för att de är rädda att besvära eller kränka. Tror att det kan vara likadant om de ser en transperson utan kläder, att de inte säger något. Jag skulle ha lett mot personen och skämts mindre för mina ärr för att vi är två som inte är som alla andra.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *