Jag behöver kaos för att fungera

Torsdag morgon klockan halv sex kligger jag på tåget. Jag har redan väntat en halvtimme på stationen och det är en kvart tills tåget går. Jag är på väg till npf-forum i Uppsala, där Andet ska ha ett bokbord.

Det ska bli spännande, eftersom jag aldrig varit på npf-forum tidigare. Efter att ha varit hemma i flera veckor känns det skönt att vara på väg ut igen. Jag har bara sovit två timmar inatt, och sömnskulden gör mig hög (det låter värre än det är: mitt sömnbehov är vanligtvis fem timmar).

Jag behöver sånt här för att må bra: tidiga morgnar, att leva i kappsäck, nya intryck. Och jag vet att jag behöver hemma-perioderna också, som kontrast. Då kan jag låta bli att gå utanför dörren på tio dar och hasa runt i morgonrock. Låta bli att borsta tänderna och prata för mig själv hur mycket som helst. Det är verkligen två helt olika liv, att vara hemma och att vara ute.

Jag tänker på hur jag och olika terapeuter, psykologer och läkare diskuterade om jag var borderline eller bipolär, på den tiden jag var självdestruktiv. De här svängningarna i energinivåer, rastlösheten och tröttheten, sågs som roten till mina problem; något som jag måste motarbeta för att börja må bra. Och visst har svängningarna planat ut, tack vare concerta-medicineringen. Jag kan planera längre än en timme framåt nu, och självklart är det mycket lättare nu när jag inte är självdestruktiv längre. Men jag är antagligen fortfarande mer extrem än de flesta, i hur mycket min energi kan variera och hur snabbt det kan svänga.

Detta skulle kunna vara ett oerhört stort problem, om jag var tvungen att ha ett såkallat vanligt jobb eller en “anpassad” praktik. Den sortens jobb där man gör samma saker varje dag skulle aldrig fungera för mig; jag skulle bli både uttråkad och utarbetad på en vecka. Sånt som andra ser som trygghet och rutiner ger mig tråkslag; som kliande hudutslag, fast i hjärnan.

Rutiner har jag så det räcker och blir över; de är snarare ofta en begränsning. Jag behöver ett visst mått av kaos för att fungera.

This entry was posted in NPF, NPF-hantering, Personligt, Resor and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

6 Responses to Jag behöver kaos för att fungera

  1. Ylva says:

    Alltså, ett sömnbehov på fem timmar… det låter som ett drömläge. Själv kan jag sova precis hur mycket som helst (nej, jag är inte tonåring längre). Jag antar att det inte är något man kan påverka själv, tyvärr.

  2. alfapetsmamma says:

    Hög igenkänning på det där. Fast personligen ser jag det inte som att jag behöver kaos för att fungera, mer som att av andra påtvingade rutiner är själsdödande, medan egenvalda rutiner – som t ex kan vara att växla mellan attackvila/duracellkanin på speed – är välgörande, eller t o m nödvändigt.

    Hoppas det blir roligt på npf-forum. Skulle gärna gå, men dels är det dyrt, dels bävar jag för folkmängden det kan vara på mässor, plus lysrör, hög ljudnivå osv… Och ingen tunna finns det att gömma sig i om det blir för mycket heller…

  3. Tristessa says:

    Åh vad jag känner igen. Innan sjukskriven var jag livrädd att jag skulle falla riktigt djupt av nån form av “regelbunden sysselsättning med monotona uppgifter” för alla andra låter det nog överdrivet om jag säger att det är mer eller mindre ett långsamt självmord, iallafall på själen. Det är nog bara min man som kan ana att det skulle bli en sådan katastrof, vet inte många alls som förstår det där med ojämn energifördelning. dessutom är mitt sömnbehov så stort att jag inte skulle hinna något annat, den där känslan att bli hög av lite sömn är bara extremångest för mig. Men jag behöver,tyvärr, kaoset i vardagen för att vara levande.

  4. Dam i tofflor says:

    Det verkar finnas en övertro på rutiner, som om det vore meningen med livet att passa tider. Den som inte kan det väl inget annat heller, och är väl på det hela taget en moraliskt undermålig och ansvarslös individ som rutinpolisen gärna vill näpsa.

    Gillar inte heller av andra påtvingade rutiner, men den egna rutinen att äta frukost varje morgon (dag), och borsta tänderna två gånger om dagen är finemang. Tillhör också dem med stort sömnbehov, fast jag inte alltid lyckas fylla det.

    Ha det bäst!

  5. Mia says:

    Första gången på npf-forum för mig också, mkt intryck, många människor att prata med och lyssna på, precis så som jag vill ha det när jag mår bra, men rätt skönt ha ett bord att kunna sätta sig bakom mellan varven. Intressant upplevelse var det iaf! Om än lite rörigt där men det passar ju mig, kaos är mitt andra namn;-) (fast var ju mitt neurotypiska sällskap där som såg till att skapa riktigt kaos när vi skulle därifrån..men det löste sig det också!)
    Kul att få träffas och prata lite med dig IRL eller vad man nu säger:-) (mina söner brukar reta mig för att jag inte behärskar alla nät-förkortningar)
    När det gäller sömnbrist fungerar jag likadant, om det inte går för långt, då kan det bli ångest ist.

  6. Så härligt att få höra att jag inte är ensam om att ha problem med “rutiner”. När jag tänker lite mer inser jag att jag HAR behov av rutiner, men att de rutinerna inte är de som folk tänker sig. Jag behöver t.ex. göra förberedelser inför en resa på ett visst sätt, och göra grejer under resan enligt vissa regler och så. Men såna rutiner som bygger på att man måste göra allt i samma ordning, eller scheman som kraschar ifall man hoppar över en dag, det skulle aldrig fungera för mig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *