Tre dagar utan ADHD-medicin

I helgen har jag gjort en sådan sak jag vet att jag inte mår bra av: jag var omedicinerad. Den här gången var det mitt eget fel. När jag precis har överlevt en resa till Östersund är apoteksbesök det sista jag tänker på, i synnerhet när mina vanliga påminnelse-appar inte hunnit installeras i nya mobilen. Tidigare har jag fått gå utan medicin för att jag inte hunnit ringa en vecka i förväg, eller för att de glömt att skriva receptet och tagit ännu längre tid på sig.

Det händer alltså var och varannan gång jag får receptet förnyat, att det blir ett glapp. Varannan månad ungefär. Och det är alltid samma sak. Jag har ätit concerta i snart fyra år, och förstår inte hur jag kunde leva utan.

OBS! Inget av detta är utsättningssymtom av medicinen. Det var såhär mitt liv var innan concerta. Jämt.

  • Dag 1 utan concerta är jag “bara” okoncentrerad och lite hyper. Jag sjunger istället för att prata för mig själv, och dansar på väg till affären. Jag har tillochmed lättare än vanligt att skriva det där mejlet eller ta kontakt med människor. Men jag kan inte hålla tråden eller käften, och kan inte tänka. Det här är såna dagar då jag måste ta på mig byxor precis när jag går upp, så jag inte råkar gå hemifrån utan.
  • Dag 2 utan concerta är jag trött eftersom jag studsat upp och ner ur sängen för att jag inte vet hur man ligger stilla. Jag är lika fokuserad som en golden retriever framför ett julbord. Mat är det enda jag kan tänka på, samtidigt som jag har glömt hur man öppnar en pastakartong eller brer en macka. Jag börjar bli frustrerad över att inte få något gjort, men märker knappt att jag tappar kontakten med människor.
  • Dag 3 utan concerta lämnar jag knappt sängen och äter nästan inget. Jag är nära att vända på dygnet. När jag läser vad folk skriver på twitter och facebook förstår jag ingenting; det är som om alla pratar ett annat språk. Jag har svårt att uttrycka mig. Jag börjar få mer symtom från kroppen och nervsystemet. Tankarna på att självskada kommer tillbaka.
  • Dag 4 utan concerta känns som de sämsta dagarna innan jag började medicinera. Jag är trött i kroppen och spattig i huvudet, vilket är väldigt frustrerande. De enstaka återfall i självskadebeteende jag haft sedan jag började medicinera, har alla inträffat runt den fjärde dagen utan concerta. Det är här jag måste bryta för att det inte ska gå riktigt illa.

Och det var vad jag gjorde idag: bröt den onda cirkeln. Gick till apoteket och hämtade ut medicin för två månader till. Utan att skada mig. På den fjärde dagens morgon. Och då vänder allt.

Concerta gör mig lugn. Helt plötsligt kan jag tänka. Jag kan kommunicera och förstå. Men bäst är att rastlösheten försvinner. Jag slutar bita i hårda saker, dunka huvudet i väggen, slita loss hår, pilla upp sår och örfila mig själv, och allt annat som jag alltid gjort för att lugna mig. Och jag kan låta rakbladen ligga kvar i verktygsskåpet. Jag kan äta utan att bli uttråkad mitt i en tugga. Jag kan ligga still tillräckligt många timmar för att somna. Jag kan göra sånt som andra tar för givet.

Jag får ofta höra när jag föreläser att jag är så “högfungerande”, att jag lever “ett normalt liv”. De skulle bara veta hur mycket som finns under ytan. De skulle bara veta hur jag är när jag är för mig själv. När jag är omedicinerad.

Neurobloggarna har tema: medicinering den här veckan.

This entry was posted in NPF, NPF-hantering and tagged , , . Bookmark the permalink.

7 Responses to Tre dagar utan ADHD-medicin

  1. WysiWyg says:

    Min första tanke var “vart är stödet?”. Sedan kom jag ihåg att inte alla har sådan tur som jag, som faktiskt får det stöd jag behöver (och har lagstadgad rätt till).

    Om jag av en eller annan anledning inte kommer iväg att hämta min rulle från dosapoteket så skickar jag ett SMS till Mobila Teamet, och de ordnar det åt mig.

    Med det sagt; starkt jobbat att lyckas ta dig iväg, det låter som om det inte direkt var det lättaste i världen.

    • Immanuel Brändemo says:

      Jag hade boendestöd förut, men nuförtiden klarar jag mig själv. Det fungerar för det mesta, men eftersom jag var utan mobil (och därmed utan halva min hjärnkapacitet) i över två veckor så hade jag redan tömt alla mina hjärnresurser när detta hände i torsdags. Så det är inte ens säkert att jag skulle ha orkat smsa om jag haft kvar boendestödet. Det här var dessutom första gången det var jag själv som inte tog mig iväg, tror jag. Ofta har boendestödjarna fått hjälpa mig att ringa och tjata fram ett recept när det tagit mer tid än beräknat, och ibland har de tom. skjutsat mig till öppenpsyk så jag har kunnat få en dos där om det inte gått att hitta någon läkare.

      Det blev väldigt tydligt för mig hur otroligt stor skillnad mobilen gör för mig. Jag behöver både concerta och mobil för att klara vardagen.

  2. Madonnan says:

    Hej Trollhare,

    Helt otroligt att en medicin kan fungera så väl, men toppenbra! Det var intressant att läsa och fick mig att förstå ännu mer hur de som behöver denna medicin har det..

    Ett Riktigt Gott Nytt År till dig!

  3. Mikusagi says:

    Är det här vad jag har att se fram emot?
    Jag kanske kan vara din ADHD-medicin.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *