Den som väntar på tvångssteriliseringarnas avskaffande väntar alltid för länge

Blankett för ändrad könstillhörighet, samt ett personbevis

Idag var dagen då tvångssterilisering vid könskorrigering äntligen avskaffas. En dom från december har vunnit laga kraft idag. Domen slår fast att steriliseringskravet strider mot Europakonventionen. Det är ett steg framåt på många sätt. De som går igenom könsutredningen i framtiden ska inte behöva bli steriliserade om de inte vill. Och förhoppningsvis innebär detta även att de som blivit tvångssteriliserade kan komma att få upprättelse i form av skadestånd.

KIM, RFSL, RFSL Ungdom, FPES och Diskrimineringsbyrån Uppsala gör ett gemensamt uttalande.

Läs mer om hur du anmäler dig till skadeståndsprocessen, om du har blivit tvångssteriliserad vid könskorrigering.

För mig innebar det även att jag ansökte om fastställelse igen idag. För drygt två år sedan blev jag godkänd för att genomgå könskorrigering, men då på villkoret att jag genomgick sterilisering först, vilket jag inte gjorde. Men i förmiddags ringde jag Socialstyrelsen, och fick veta att jag kunde söka igen. Blanketten (pdf) har de inte hunnit ändra, men jag behövde inte kryssa i sterilisering och kastrering, och utredarens utlåtande hade de ju redan. Och när jag såg blanketten vällde minnena upp.

Jag har aldrig berättat varför jag bestämde mig för att stå över den operation jag längtat efter så innerligt. Jag gick från att längta efter kastrering, till att inse att jag inte behöver det just nu. Jag har inte klarat att berätta eftersom jag varit rädd att en dag hamna i samma situation igen. En helt vardaglig historia om varför det är rätt att kalla tvångssterilisering vid dess rätta namn. Det handlar om tvång.

Det är 26 månader sedan jag fick tvångssterilisering beviljad. Den andra november 2010 satt jag och pratade med en läkare som tillsammans med sina kollegor skulle besluta om jag skulle få juridisk könskorrigering eller inte. Han hade makten över mitt liv. Fem månader tidigare hade jag glatt kryssat i att göra den kastrerande operationen som både utredaren och kirurgen fått att låta som krav. Lagen krävde egentligen “bara” att jag knipsade av äggledarna. De sa till mig att jag måste plocka ut äggstockar och livmoder; ett betydligt större ingrepp. Jag hade försökt invända mot deras felaktiga påståenden, men inte vågat ryta till ordentligt. När jag pratat med utredaren och kirurgen var jag ändå inställd på att jag verkligen ville kastreras, även om min främsta orsak till just detta var de gynekologiska besvär jag haft i många år. Men det ville jag inte säga högt.

Men mellan blankettkryssandet och mötet med rättsliga rådet hade jag opererat bröstkorgen och fått komplikationer. Jag hade fortfarande en infektion i kroppen, med vävnadsdöd och överansträngda muskler. Jag var inte lika kaxig angående operationer längre. Dessutom hade mina gynbesvär försvunnit. Jag hade helt enkelt inte längre något skriande behov av kastrering, och därför kunde jag inte låta bli att fråga läkaren:

– Vad händer om jag vill vänta tills lagen är ändrad?

Först förstod han inte vad jag menade. Sedan började han försöka övertala mig om att genomgå kastreringen. Han sa att lagen inte skulle ändras alls. Först när jag sa att jag kände till alla debatter som varit, så erkände han att lagen kanske skulle ändras. Men han sa att det skulle ta “många år” och att det absolut inte var säkert att man skulle ta bort steriliseringskravet i den nya lagen ändå. Han sa att jag borde låta operera mig, att det var “lönlöst” att vänta in en lagändring som ändå aldrig skulle bli av. Han sa detta med eftertryck; det lät mer som en befallning än som ett förslag. Detta kom från en läkare med makt att avgöra hela min framtid. Det lät ungefär som när jag träffade kirurgen första gången. Jag var rädd att de skulle vägra hjälpa mig om jag fortsatte tjata, så jag sa inget mer.

Därinne i läkarens lilla arbetsrum på Socialstyrelsens rättsliga råd, bestämde jag mig för att vänta in en lagändring istället. Men det sa jag inte högt. En stund senare fattade han och de andra beslutet att tillåta mig steriliseras, kastreras och först därefter bli juridisk man. Först när kirurgen kunnat bekräfta att operationen genomförts skulle de ändra mitt juridiska kön. Det var självklart för dem att den ordningen aldrig skulle rubbas. Om jag inte hade varit påläst hade jag trott på dem.

Kanske kommer jag att vilja göra någon slags underlivsoperation i framtiden, kanske inte. Men det beslutet ska vara mitt, ingen annans. Jag blev aldrig tvångssteriliserad. Jag hade tur, kan man säga. Men under de här åren har många fler blivit tvångssteriliserade, och många har lidit oerhört. Vi har fortfarande långt kvar tills transpatienter får den vård vi behöver – och slipper tvingas utstå saker vi inte behöver.

Lästips: Jämfota, Lukas Romson som även skriver på Newsmill, QX, UNT.

This entry was posted in HBTQ, Kirurgi, Kroppspolitik, Personligt, Politik, Psykiatri, Reproduktiva rättigheter, Trans* i media, Transitionsdagbok, TS-utredningen and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

7 Responses to Den som väntar på tvångssteriliseringarnas avskaffande väntar alltid för länge

  1. Queerfisken says:

    Så otroligt bra att lagen nu äntligen ändrats; men så otroligt sjukt att den fått vara kvar fram tills år 2013 och usch för den typen av läkare som du nämner i detta inlägg…

    • Immanuel Brändemo says:

      Jag är tyvärr inte den enda. Jag hade ändå tur under själva utredningen, det finns de som råkat betydligt mer illa ut.

  2. Såna här blogg-inlägg behövs för att få folk att förstå. Många är helt enkelt okunniga också, och säger saker som “men va, det blir väl automatiskt en kastrering när man opererar sej?”:

    • Förtydligande: Alltså många tänker bara könskorrigering=underlivsoperation=kastrering ingår då automatiskt. Och därför behöver man förklara hur det är.

  3. Immanuel Brändemo says:

    Ja, precis, så tänker jag med. Fast det är betydligt fler som fattar iaf lite mer idag än för säg fem år sedan.

  4. Verkligen bra att de har tagit bort tvångssteriliseringen nu! Inte en dag för tidigt (men många dagarn för sent egentligen)!

  5. Pingback: “Beslut angående fastställelse av ändrad könstillhörighet…” | Trollhare

Leave a Reply to Queerfisken Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *