37 dygn utan ADHD-medicin

Jag har varit utan concerta i över en månad. Det är 37 dygn sedan jag gick av ADHD-medicineringen på grund av misstänkta biverkningar. Jag har haft hjärtklappning och yrsel ända sedan jag började för fyra år sedan, och nu vid den senaste kontrollen upptäckte de att jag dessutom har låg puls. Jag har gjort två EKG som inte visat något särskilt, och imorgon ska jag göra ett 24-timmars-EKG.

Det är 11 dygn sedan läkaren gav klartecken att börja medicinera igen, men det körde ihop sig med receptet eftersom jag bytt personnummer. Jag hade tre doser kvar då, sparade. De har gått åt nu i veckan då jag föreläst. I övrigt har jag fått klara mig utan i över en månad.

Hur det har gått utan concerta?

Utan concerta är jag ofokuserad och lättdistraherad. Som en hund vill jag bara bada, springa efter bollar, äta och sova. Jag kan inte tänka klart. Jag är impulsiv och när jag pratar vet jag inte vad jag säger.

Jag är lättretlig och gallskriker rakt ut när jag läser fula ord som “kopp” och “fil”. Jag har börjat hysa ett starkt förakt för alla ord, då jag börjat höra dem med en röst som låter fult. När jag läser texter hör jag de fulaste uttalen av varje ord i huvudet, och jag får panik och är nära att bita mobilen, boken etc i ren stress. Med andra ord har jag blivit mer tvångsmässig sedan jag slutade medicinera.

Jag fattar dessutom ogenomtänkta beslut och har svårare än vanligt att förstå hur saker hänger ihop. Till exempel irrade jag runt i över en timme när jag skulle använda campingens toalett och duschrum och det visade sig vara låst och jag inte hade fått någon nyckel dit. Jag hade inte en tanke på att ringa campingvärden och få en nyckel.

Men det finns också fördelar med att sluta medicinera; den bästa är att jag fått tillbaka aptiten. Jag får inte längre kväljningar av att äta, vilket är en fantastisk känsla. Jag har mindre huvudvärk och nästan ingen yrsel. Men det mest påtagliga är kanske att jag för första gången på över ett år kunnat tillbringa min fritid på något annat sätt än i sängen.

Jag gjorde ju min bröstkorgsoperation för snart tre år sedan, och smärtan i operationsärren har gjort mig sängliggande varje ledig stund. Alla armrörelser förvärrar smärtan, så allt som inte är helt akut har jag prioriterat bort under flera år: dammsugning, tandborstning och att gå ut med soporna. Lägg därtill den trötthet och yrsel som smugit sig på. Men nu har jag äntligen fått lite extra överskottsenergi, så jag dampar loss totalt.

Jag har städat köket för första gången på tre år. Operationsärren skriker att de inte vill vara med, men jag är för rastlös för att sitta still. Jag är trött på att känna efter.

This entry was posted in NPF-hantering, Personligt and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

4 Responses to 37 dygn utan ADHD-medicin

  1. Suz says:

    Jag har egentligen inte så jävla mkt att säga mer än några ord på vägen: You rock!

  2. David says:

    Det där låter inte helt lätt, men det verkar som att du hanterar det bra dock.
    Lycka till!

  3. Savox says:

    Stackars dig som har så ont i ärren. 🙁 Går det inte att åtgärda på något sätt? Annars blir det ju som att det du vann på gungorna förlorade du på karusellerna.

  4. Immanuel Brändemo says:

    Jag vet inte. När jag pratade med kirurgsköterskan för några år sedan lät det som att det bara var att “utsätta mig” för det och härda ut för att försöka lära kroppen att bli mindre överkänslig. Men jag är ju överkänslig för all beröring sedan födseln, så jag tror det är mycket det.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *