Konsten att bli mer fördomsfull

Att gissa vad folk vet, och vad de tror att de vet, är inte lätt när man har Asperger. Jag upptäcker ständigt nya saker som gör folk förvirrade. Saker som de kan förstå om jag förklarar, men som jag inte bara kan nämna i förbifarten för personer som inte känner mig så väl.

Så jag har varit tvungen att skriva en mental lista över saker som jag bör undvika att nämna de gånger jag inte orkar förklara en massa.

Till exempel:

* Jag går hellre än åker buss.
* Jag förstår inte “lättlästa” texter.
* Det är skadligt för mig att försöka borsta tänderna på kvällen.
* Jag vet inte vad folk gör på fester.
* Jag förstår inte siffror eftersom de är färglösa.
* Tånaglar som ramlar av.
* När jag var på inlagd på psyket…
* Jag är transperson.

Och så vidare.

Det är inte meningen att jag ska försöka undvika att nämna sånt som står på listan. Men det finns risk att människor inte förstår vad jag säger, så när jag nämner saker på listan behöver jag vara beredd att förklara.

Vissa av sakerna är självklara för en del, men inte för alla. Om jag förklarar något som personen tycker är självklart kan hen bli irriterad på grund av det. Så jag måste hela tiden läsa av personen och gissa vad hen vet.

Att skriva en sådan lista innebär att man bli mer fördomsfull. Det har jag märkt de senaste fem åren, när jag jobbat på min lista. Jag har blivit bättre på att gissa folks erfarenhet och kunskaper. Jag har blivit skickligare på att döma folk. Det är det som kallas social förmåga.

Förr mötte jag människor mer förutsättningslöst. Det låter kanske fint, men det är inte så fantastiskt. För att fungera socialt måste man vara fördomsfull, verkar det som.

This entry was posted in NPF, NPF-hantering, Social inkompetens and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Konsten att bli mer fördomsfull

  1. Anna says:

    Det ligger något i din analys.

    Det är väl det som gör att fördomar finns, frodas och lever vidare. Att människor sorterar in folk i kategorier utifrån deras utseende, hur de pratar, vilka kläder de bär osv. Och eftersom det OFTAST stämmer får vi uppfattningen/gissningen bekräftad.

    Från början kanske fördomar är en slags skydd. Jag menar; om vi som litet barn på stenålder ser vår mamma och pappa slås ihjäl av någon från en annan stam; någon som kanske bär andra kläder, andra vapen, eventuellt har en annan hudfärg. Ja, då är det ju rätt bra att det lagras så att vi som tonårig stenåldersmänniska när vi råkar stöta på en grupp människor från den stammen igen faktiskt gömmer oss eller springer (eller anfaller).

    Jag tänker att fördomar är rätt “naturligt”. Men som tänkande nutidsmänniskor har vi ansvaret och förnuftet och utbildning nog att inse att vi faktiskt inte lever på stenåldern längre och att alla “främlingar” därmed inte är farliga bara för att de är annorlunda.

    För dig som kanske har svårare att “läsa” in de där bedömningsgrunderna än t ex mig så blir det såklart så att du möter människor mer förutsättningslöst. Men eftersom de flesta är vana att INTE bemötas så så finns risken förstås att de blir lite irriterade och/eller förolämpade.

    Så, jo, visst, att kunna skaffa sig lite lagom med fördomar sådär kan säkert underlätta jämfört med att knappt ha några alls. 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *