Hen? Är du brynsten eller höna?

Jag hatar den s.k. hen-debatten, och har försökt att stå utanför den. Men jag kan inte låta bli att fascineras av de märkliga argumenten som används. Ett av de mest fantastiska exemplen: Ordet “hen” är redan upptaget (synonym till brynsten) och därför är det förvirrande om man använder det som pronomen.

<ironi>

Som vi alla vet existerar inga homografer i svenskan (ord som stavas lika men uttalas olika och betyder olika saker). “Hon” kan aldrig syfta på en diskho i bestämd form, “man” kan aldrig syfta på en hästs hårsvall, och “kön” kan aldrig syfta på en grupp människor som står på led och väntar på att få kliva på bussen. Och språket förändras aldrig. Det är därför vi använder ord som gingo, velociped och ehuru i dagligt tal.

Jag ville kolla hur stor risken är att folk tror att jag är en brynsten när mina vänner kallar mig “hen”. Så jag googlade “hen” på svenska Google, för att få en uppfattning om vilken betydelse som är vanligast.

Diagram över hur "hen" används
Jag kollade de 100 första träffarna. I 91 av dem syftade “hen” på pronomenet. I nio av träffarna syftade “hen” på höna. Ingen av de hundra första träffarna handlade om brynstenar. Faktum är att hur långt jag än klickar mig bakåt i träfflistan hittar jag bara en enda text som handlar om brynstenar. På bloggen Glömda ord.

Det är med andra ord ingen risk att bli förväxlad med en brynsten. Däremot finns det en liten, liten risk att folk tror att jag är höna. Den risken är ungefär lika stor som risken att barn misstas för att vara lador. Som vi alla vet händer detta hela tiden.

</ironi>

Jag hatar den s.k. hen-debatten, för att den i stort går ut på att ge transfober utrymme att kräkas ur sig sitt hat mot transpersoner. Jag hatar hen-debatten för att priviligerade cispersoner får mängder av credd och klick för att de “lyfter frågan” om vem som ska tillerkännas människovärde. Jag hatar hen-debatten för att varje gång den blossar upp kränks icke-binära transpersoner av “toleranta” men okunniga och självcentrerade cispersoner som tar sig tolkningsföreträde.

Jag hatar dessutom sexismen och speciesismen i att folk höhöhöar “Hen betyder höna!” Hönshjärna. Virrig som en värpsjuk höna. Kacklande. Att vara höna är att vara feminin, och därmed lågstatus.

Jag hatar hen-debatten för att den så tydligt visar den transfobi och cisnorm som hela samhället bygger på. Min existens blir ifrågasatt, min identitet förlöjligas och mina erfarenheter ogiltigförklaras. Och jag hatar att detta görs i “objektivitetens” och “saklighetens” namn.

Men den vidrigt snedvridna debatten har i alla fall lett till att ordet har spridits. Det går inte längre att påstå att folk inte vet vad “hen” betyder.

This entry was posted in Genus, HBTQ, HBTQ-historia, Språk, Trans* i media and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

20 Responses to Hen? Är du brynsten eller höna?

  1. Jessica says:

    Väl talat (skrivet).

  2. Charlyene says:

    Läste den här skrämmande insändaren:
    http://www.sydsvenskan.se/asikter/insandare-hen-ar-ett-han-mot-manskligheten/

    Noterade särskilt raljerandet i slutet:
    “När kommer kravet på könsneutrala omklädningsrum, toaletter med mera? Detta är inte en fråga om varken demokrati eller feminism, detta är enbart ett hån mot mänskligheten.”

    Det gjorde ont att läsa. Visst är jag van vid människors fördomar och oklokhet, men när någon börjar säga att könsneutrala toaletter är ett hån mot mänskligheten… Jag blev förbluffad. Och ledsen.

  3. radikalgnu says:

    Du är så bra.

  4. David N. says:

    Med risk för att bli hudflängd, så har jag aldrig förstått idén med ordet “hen”. Svenskan har ett alldeles utmärk könsneutralt pronomen i “den”/”denna”:

    “DEN som är först över mållinjen vinner.”
    “Ge pengarna till DEN som står bakom disken.”
    “Han gick fram till Karlsson och slog DENNA i huvudet.”

    Någon försökte invända, vid något tillfälle, att “denna” är femininum. Ursprungligen var det förvisso så, men sedan mycket länge används ordet som allmän form – ingen skulle komma på den absurda tanken att uttrycket “denna man” skulle feminisera den omtalade. (“Denne” är dock – märk väl – fortfarande maskulinum.)

    En annan invändning är att vi sällan använder “den” direkt om personer, vilket givetvis beror på att det traditionellt anses stötande att insinuera att en persons kön är svårbestämbart. Att använda ett påhittat ord kan ju, dessutom, knappast vara bättre ur den synvinkeln.

    En mer komisk invändning jag en gång fick var att “den” “inte används så i modern svenska” [sic]. Exemplen ovan är talande – vi använder precis sådana konstruktioner hela tiden.

    När jag först stötte på påståendet att vi saknar ett könsneutralt pronomen utgick jag från att personen i fråga inte hade svenska som modersmål. Givetvis utgick jag från att det här aldrig skulle bli någon större fråga. Tji fick jag!

    Att hendebatten har lyft frågan om transpersoners situation, är väl en god sak. Och inte sjutton gör man något bättre genom att börja kackla som en höna när någon säger “hen”. Men något språkligt hål fyller ordet inte.

    • t-anna says:

      Problemet är att “den” också fungerar som opersonligt pronomen och används om döda ting – objekt. Det finns många som med all rätta inte känner sig bekväma med att använda samma pronomen om sig själva och en stol – och varför skulle de, när andra får unika mänskliga termer? Ur den synvinkeln åtgärdar hen en uppenbar brist i svenska språket.

      • David N. says:

        Det var ett argument jag i alla fall inte hört förut. Gott så! Men att pronomen i tredje person singularis kan användas om både människor, djur och döda ting är inget ovanligt. Man kan ju jämföra med “il” och “elle” på franska, “o” på turkiska eller “the one” på engelska. “Den” har använts så här i svenskan under lång tid, utan att ha uppfattats som nedsättande på något annat sätt än möjligtvis när det uppfattas som avkönande, och det är ju liksom poängen här.

        • Kan du inte bara lita på att folk vet själva vad de vill bli kallade? Och man FÅR säga fel men när man blir korrigerad kan man väl sluta argumentera och istället tänka “aha, då förstår jag!” Eller?

  5. Anna Olsén says:

    Du är en VAD, sa du? MAN?? Det är ju håret på en häst!!
    Tagel! Sånt man har i madrasser, eller hade, förr i tiden!!
    Och det kan ju betyda vemsomhelst ju, “man” är hälften kvinnor om jag säger att “Man sover bäst med ögonen slutna”, är du hälften man och hälften kvinna? Va?

    Typ.

  6. dam i tofflor says:

    Jag tycker att hen är utmärkt i alla möjliga situatioer där man inte vet vad personen man pratar om har för kön t. ex: -“Det är högerregel här, låt henom köra före!” -“I höst får barnen en ny lärare, hoppas hen är bra.” osv. Däremot har jag lite inkörningsperiod med ordet. Vanans makt.

    Är förresten inte alla ord påhittade?

  7. dam i tofflor says:

    Eller ska hen exklusivt avse personer som definierar sig som hen? Vad tycker ni?

    • Immanuel Brändemo says:

      Nej, jag tycker att hen kan användas i flera samanhang:

      * När man pratar om personer vars pronomen är hen (de definierar sig som hen)
      * När man pratar om personer man inte vet könet på
      * När man pratar om en hypotetisk person (“Jag har lättast att prata om den andra sitter snett bredvid, så jag ser hen i ögonvrån”)
      * När könet är irrelevant, eller av anonymitetsskäl

  8. Blomhåret says:

    Åh, att du ens vet vad speciesism är gör mig lycklig ända in i själen.
    Din blogg är så fantastiskt bra! Jag har varit helt trollbunden (no pun intended) av den i flera dagar nu. Har inte kunnat sluta läsa.
    Tack så fruktansvärt mycket för att du har den här bloggen<3
    Får jag fråga om du är vegan, perhaps?
    Många mentala kramar till dig<3

  9. Blomhåret says:

    Btw, jag hoppas mentala kramar är okey.
    Fysiska kramar är ju inte så där superkul, men mentala är nice imo.

  10. Mia says:

    Bra skrivet (som vanligt). Jag blir också tokig på den här debatten, minns när en på jobbet ba “men hen är ju bara ett påhittat ord” Jag nästan vrålade “ja och, alla andra ord är av gud givna menar du, eller?” – tryckt stämning….
    Tänkte bara det där du skrev om att det inte existerar några homografer i svenskan, är inte tomten ett sånt ord? Eller har jag missuppfattat vad det är.. Ingen viktig grej, bara jag som (som vanligt) hakar upp mig o kan inte gå vidare.

    • Leffe says:

      Det pratas så mycket om att vi ska respektera varandras sexuella läggning, att det finns de som varken identifierar sig som man eller kvinna. Gott så jag köper det rätt av. Självklart har alla rätt till sitt och det ska banne mig alla respektera. Om nu någon mår bättre av att bli kallade HEN så respektera då det och kalla dem det. Men på samma sätt ska vi banne mig respektera de som inte vill bli kallade HEN under några som helst omständigheter. Jag är man och vill bli kallad HAN. Varför ska det vara så svårt att förstå eller respektera? Jag identifierar mig inte som någon HEN och då vill jag inte bli kallad HEN. Hur kommer det sig att det inte tycks vara lika viktigt att respektera?

      En MAN

      • Anna says:

        Jag blir förvånad. Har det hänt ofta att folk kallar dig hen?
        I vilka sammanhang?

        Jag är kvinna, brukar benämnas “hon” (såvitt jag vet och har märkt), men det är väldigt sällan jag hör någon benämna mig hon för oftast är det ju OM mig inte till mig. “Hon är inte här just nu” eller “hon kommer imorgon” eller “hon har åkt till affären”. Det har aldrig hänt att någon sagt “Hej hon!” eller “Hur hade hon det på semestern då?”

        Jag kan väl höra på avstånd att någon säger “jag tror att hon är inomhus” (syftande på mig) eller dylikt.

        Men då menar du alltså att det händer dig att människor säger “jag tror att hen är inomhus”, “titta här kommer hen!” i din närhet OM just dig?

        Jag blir bara så förvånad. Jag trodde nog att problemet var det omvända; att det möjligen skulle vara vanligt för någon som VILL bli omnämnd som “hen” att typ 99,9 % omkring dem benämner dem som hon eller han.

  11. Olivia says:

    Bra skrivet.

  12. Mattias says:

    Jag har inte så mycket mot “hen” (ja, förutom att det då är upptaget då… inser att jag måste börja blogga om brynstenar) men jag är heller inte så mycket för “hen”. Ser bara inte vad det löser. Som sagt har vi i Svenskan andra konstruktioner för att kommar runt det extremt stora problmet med hon/han som verkar fullkomligt exploderat den sista åren. Och det löser absolut ingenting relaterat till genus, det finns språk som är genusneutrala i många aspekter men där genusfrågorna ändå är rätt eftersatta…
    Och det intressanta med “hen” som konstruktion är att den inte propageras av språkvetare, vilket vore det logiska om det nu är för att försöka åtgärda en katastrofalt stor brist i språket. Nä, “hen” propageras nästan uteslutande i kontext av genus, men aldrig med genus som argument (då det som sagt är rätt uppenbart att det inte löser något) utan av just hon/han skäl. Lustigt som sagt…
    Men främsta skälet till att jag inte använder det själv är som sagt att jag inte känt behov av det, och därmed inte plockat upp det. När folk använder det förstår jag vad de menar och det är ju bra. Märkvärdigare än så behöver det inte vara, låt folk prata som de vill.

  13. Annie says:

    Tack för bra läsning, skön ironi och ärliga känslor!

  14. Anna says:

    Instämmer FULLKOMLIGT!! Väl talat!

Leave a Reply to t-anna Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *