Svar på tal om autism och ADHD

Blogginlägget nedan skrev jag 23/11 2013. Av någon anledning publicerades det aldrig då, utan sparades i högen av ofärdiga utkast. Innehållet är fortfarande aktuellt nu, fyra år senare. Så nu publicerar jag det.

Varje gång jag läser att “vi” måste vara “toleranta” mot personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), vill jag tvätta ögonen med tvål. Det blir alltid så tydligt att de utgår från att ingen med NPF läser, även när de skriver direkt till en person med både Asperger och ADHD. De pratar inte med mig; de pratar OM mig.

Det är ganska vanligt att personer som kommenterar min blogg tror att jag är en neurotypisk förälder. Det händer tillochmed när jag är övertydlig med att jag själv har Asperger och ADHD. Jag brukar svälja bitterheten, och tänka att folk menar väl. Men det stör mig att folk ständigt ignorerar vuxna NPF-are, reducerar oss till förstorade barn eller förnekar vår existens.

Så jag tänkte förklara hur man inte ska svara när någon med NPF berättar hur det är för dem. OBS! Detta är framförallt riktat till personer som inte själva har NPF, men som tar sig tolkningsföreträde före NPF-are:

(Kommentar till inlägg som handlar om vuxna NPF-are):
“Ja, de är ju precis som vanliga barn, bara lite vildare. Men hur får man dem att sluta flaxa med händerna? Hen säger att hen ‘behöver göra det’, men folk stirrar ju.”

Det du egentligen säger:
“Personer med NPF är onormala, och det är viktigt att de lär sig att låtsas vara normala genom att undertrycka sitt behov att stimma. Vuxna med NPF är egentligen barn. Och jag låtsas som att det inte finns några underaktiva med NPF.”

Kommentar: Det kan verka oskyldigt, men frågor som rör vuxna med NPF sopas ständigt under mattan. Det är inte okej att flytta fokus från NPF-are till neurotypiska föräldrar.

**

“Jag mötte en med Asperger som är hur snäll och gullig som helst! Jag skulle inte ha trott att hen hade det om hen inte hade berättat.”

Det du egentligen säger:
“Jag tror att aspergare överlag är hemska, elaka monster, men det finns undantag.”

**

“Du kan aldrig ha mött någon som lider av Asperger på riktigt. Det här är ett hån mot de som verkligen har svårigheter. Autismspektrumtillstånd innebär epileptiska anfall, självskadebeteende och enorma magproblem. Hur kan man inte vilja bota sånt?!”

Det du egentligen säger:
“Jag utgår från att du inte har haft något av detta, för då skulle du hålla med mig (att du tidigare pratat öppet om dina anfall, ditt självskadebeteende och dina magproblem låtsas jag inte om). Du kan inte förstå autismspektrum eftersom du själv har autism, men du har inte tillräckligt mycket autism för att kunna tala om autism är. Jag som inte har någon autism alls förstår det mycket bättre än du själv.”

This entry was posted in FAQ NPF, NPF and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *