“Hur ska vi få autister att ta till sig sin diagnos?”

*** Varning: Kränkande ord som använts om autister ***

 

 

 

Fråga jag ofta får när jag föreläser:

“Hur ska vi få autister att ta till sig sin diagnos?”

Störning. Sjukdom. Epidemi. Problem. Fel. Avvikande. Abnorm. Onormal. Obotlig. Behandlingsbar. Kan läkas. Svår. Grav. Lindrig. Svaghet. Tragedi. Defekt. Skada. Något står inte rätt till.

Drabbar familjer. Orsakar skilsmässor och stress hos föräldrarna. Ett helvete.

Begränsad förmåga till social interaktion. Brist på ömsesidighet. Nedsatt förmåga att leva sig in i andras perspektiv. Ointresse för andra människor. Problembeteende. Stereotypa och repetitiva motoriska manér. Fixering. Snäva intressen. Besatthet. Bristande föreställningsförmåga. Raseriutbrott*.

*) Meltdowns tolkas ofta som raseriutbrott. Men meltdown är inte viljestyrt, utan är en konsekvens av överbelastning.

Eller vad sägs om denna formulering, hämtad från Hjärnfonden:

“[Personer med autism] kan vara mycket rutinstyrda och följa regler minutiöst, tala och tänka på ett nästan ritualiserat sätt med litet utrymme för variation, till exempel ställa samma frågor om och om igen fast de vet svaren.”

Ställa samma frågor om och om igen fast de vet svaren.

Ställa samma frågor om och om igen fast de vet svaren.

Ställa samma frågor om och om igen fast de vet svaren?

-Läget?

– Bara bra. Själv?

– Bra.

 

-Hur mår du?

– Jotack, bra. Hur mår du själv?

– Jodå, bara bra.

Ställer ickeautister aldrig samma frågor om och om igen fast de vet svaren? (Sarkasm)

Existerar fenomenet “retoriska frågor”? (Sarkastisk retorisk fråga)

När autism ständigt beskrivs som ett enda stort elände, är det verkligen då så konstigt att många unga autister inte vill ta till sig sin diagnos? (retorisk fråga, om nu sådana finns?)

Vad innebär det egentligen att “ta till sig sin diagnos”? (o-sarkastisk, o-retorisk fråga)

Vem avgör huruvida jag har “tagit till mig” min diagnos eller ej? (o-sarkastisk, o-retorisk fråga)

*skriker i falsett så starkt att de skyddande skalen av sarkasm spricker runtom mig*

*kliver ut ur skalen, sårbar som en nykläckt fågelunge*

Hur ska vi få ett samhälle där autism (och andra funktionsnedsättningar) inte stigmatiseras?

This entry was posted in FAQ NPF, Funkis, Funkispolitik, NPF, NPF-hantering, Psykologi, Språk and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *